En gång i tiden var de lagkamrater i Everton.
Nu berättar Tobias Linderoth om sitt bästa minne av Paul Gascoigne.
– Det var mycket som hände, han var en skön lirare, säger han till SportExpressen.
Han är en riktig landslagslegendar som egentligen fått alldeles för lite beröm. Tobias Linderoth kämpade i det tysta och var ryggraden i det svenska landslagsmittfältet under många år.
Linderoth i PL
Defensive slitvargen slog igenom i Elfsborg och gick sedan vidare till Stabaek, Everton, FC Köpenhamn och slutligen Galatasaray, som blev hans sista klubb i karriären.
Det blev totalt 46 matcher i engelsk fotboll varav 40 matcher i Premier League från 2001-2004. Där var Linderoth en del av ett klassiskt Everton-lag som svämmade över av profiler.
”Många profiler”
När svensken får summera karriären är det en hel del storspelare han fått äran att kalla lagkamrater.
– Everton hade många profiler. Ginola, som var min stora idol, Wayne Rooney kom fram då, Duncan Ferguson, Paul Gascoigne… I Galatasaray var det också många bra, som Hakan Şükür. I landslaget Zlatan, Henke, Ljungberg, Mellberg… Jag har spelat med många duktiga spelare. Men omklädningsrummet i Everton… Det var bra kan jag säga, säger han till SportExpressen.
En av hans allra mest färgstarka och oförglömliga lagkamrater var utan tvekan lustigkurren Paul Gascoigne. Engelsmannen låg alltid och balanserade på gränsen mellan genialitet och galenskap.
Galningen Gazza
Nu avslöjar Linderoth sina bästa minnen av galningen ”Gazza”.
– En dag hade jag en lång rock som jag hade hängt av mig och helt plötsligt kom ”Gazza” och joggade i den. Och när Ginola hade skrivit på ett kontrakt hade Gazza hittat en peruk som han kom ut i till träningen. Han slängde med håret som en passning till Ginola. Det var mycket som hände, han var en skön lirare, säger han till kvällstidningen.
Tobias Linderoth är väldigt nöjd med karriären i sin helhet, när han blickar tillbaka.
– Ja, jag tycker att jag hade en bra karriär, men jag blev skadad lite för tidigt. Jag var bara 28 när jag började få problem med höften och det stoppade mig ganska rejält. Det sved. Annars hade jag kunnat hålla en högre nivå under längre tid, men jag är glad och tacksam över att jag fick spela i många länder och fina klubbar. Men man skulle ha njutit mer då. Jag tittade aldrig tillbaka, det var bara nästa match och nästa klubb som gällde. Nu kan man tänka tillbaka och diskutera gamla minnen, och jag är glad att jag tog chanserna som dök upp och testade något nytt. I stunden kan det vara svårt att bryta upp, men jag ångrar inte det och fick uppleva Turkiet, England och även Norge och Danmark, säger han i intervjun.
LÄS MER: 6 spelare Linderoth hatade att möta: ”Ful jäkel – skickade ofta ut armbågarna”