Han var supertalangen som skulle ta över världen.
Men bara 25 år gammal la Linus Thörnblad ned karriären.
– Det blev svart. Jag sov dygnet runt, vaknade med ångest, började gråta för ingenting, säger han till Kvällsposten.
Bara 15 år gammal började Linus Thörnblad hoppa höjdhopp och det skulle gå väldigt, väldigt snabbt för den Lundfödde friidrottaren. Redan som 18-åring chockade han alla genom att hoppa otroliga 2,30 meter och tog en plats på topp 10-listan över de högsta hoppen genom tiderna för juniorer.
Unge Thörnblad
Därefter tog allting fart på allvar för unge Thörnblad. Han utnämndes till en supertalang och spåddes en lysande framtid inom höjdhopp.
2003 blev det brons i junior-EM i Tampere, Finland, och prisad som ”Årets nykomling” på svenska Idrottsgalan. Sommaren 2004 gjorde han sedan OS-debut som 19-åring i Aten och förväntningarna blev skyhöga på Thörnblad.
Holms arvtagare
Efter framgångsrika världshoppare som Patrik Sjöberg, Stefan Holm och Kajsa Bergqvist skulle Linus Thörnblad bli den som axlade manteln som den nya höjdhoppsstjärnan som vann mästerskapsmedaljer åt Sverige. Men pressen blev alldeles för stor för skåningen.
– Jag kände att jag hela tiden behövde bevisa mig. Så fort jag gjorde en mindre bra tävling var jag helt sänkt. Jag fick ofta skit om jag inte hoppade över 2,30, just för att jag skulle ta över efter Holm. Det var den pressen jag kände. Hoppade jag 2,20 var det som hela världen gick under och media skrev också att det var ett stort misslyckande om jag hoppade 2,20. Jag kunde bli totalsågad trots att jag var den bästa svenska friidrottaren på mästerskapet, säger han i en intervju med Kvällsposten.
Det blev VM-brons och EM-silver som främsta meriter för Thörnblad under höjdhoppskarriären och som högst hoppade han 2,38 meter. Men sedan började problemen och 2010 avslutade han karriären bara 25 år gammal efter att ha gått in i väggen och hamnat i en djup depression.
– Jag var helt säker på att jag var sjuk. Det blev bara värre och värre. Det blev svart. Jag sov dygnet runt, vaknade med ångest, började gråta för ingenting. Trots att jag bara sov hela tiden blev jag aldrig piggare. Jag var inte utanför lägenheten på flera veckor. Jag var helt besatt av att pusha mig över gränsen. Jag var mentalt påslagen 24 timmar om dygnet. Under alla vakna timmar fokuserade jag enbart på idrotten. Hur jag skulle bli starkare, hur jag skulle bli bättre tekniskt och så vidare… Jag slog inte av mellan träningarna. Så här i efterhand borde jag haft något som bröt av det, något som tvingade mig att tänka på annat. Nu blev det för mycket för mig, just på grund av att jag tänkte på höjdhopp hela tiden, säger han till lokaltidningen.
Nya livet i dag
I dag är Linus Thörnblad 35 år gammal och tio år efter att idrottskarriären tog slut lever han ett helt annat liv. Han jobbar som föreläsare där han vill dela med sig av sin historia från stortalang till depression och hur han sedan rest sig från det.
35-åringen vill ge sitt perspektiv på utbrändhet och psykisk ohälsa för att hjälpa andra unga idrottsmän att klara av pressen. Men i augusti 2018 skrevs ännu ett kapitel i Thörnblads idrottskarriär när han helt oväntat gjorde sensationell comeback i SM.
”Det är surt”
Efter åtta års frånvaro från höjdhopp gick han också och vann SM-guld otroligt nog. Men sedan avslutade Thörnblad karriären igen och han fick göra det på helt egna villkor med ett guld i det allra sista hoppet.
I dag kan han ändå blicka tillbaka till karriären och vara tacksam över det han fick uppleva. Även om det så klart svider att det blev en så kort karriär.
– Jag är nöjd med hur högt jag hoppat (personbästa på 2,38). Jag tror inte att jag skulle kunnat ha hoppat så mycket högre. Det som är surt är att jag borde ha tagit fler medaljer och vunnit mästerskap. Jag har börjat släppa det nu, men det fanns mer att ta av. Min svaghet var att jag pressade mig för hårt. Jag trodde att det var en styrka, men i mitt fall var det inte det. Jag blev snuvad på mina bästa år i karriären, men jag har fortfarande väldigt många fina minnen som jag är oerhört tacksam över, säger han i intervjun.