Hon förlorade sin bror – samma dag som OS började.
I tv bröt Gunde Svan ut i gråt av Astrid Uhrenholdt Jacobsens starka berättelse.
– Allting kändes oviktigt när jag förlorat min bäste vän, säger hon.
Sverige mot Norge pågår för fullt och det är inte bara spännande kamper mellan några av Norge och Sveriges främsta vinteridrottare vi får följa. I programmet får vi även höra starka berättelser från stjärnornas karriärer, och i avsnittet som sändes på TV4 på tisdagen så blev det känslosamt.
”Vänder upp och ned på allt”
Astrid Uhrenholt med ett OS-guld och tre VM-guld i bagaget, berättade öppet och starkt om när hennes liv förändrades fullständigt, i samband med OS i Sotji 2014.
– OS i Sotji är det mästerskap som jag varit i bäst form till. Det som händer då är… Dagen före öppningsceremonin, så hittar man min bror som tagit livet av sig, säger hon i programmet.
Jacobsen är nära tårar när hon pratar om den traumatiska upplevelsen, men även om kärleken hon kände från hennes lagkompisar och rivaler.
– Det gör ju… Det vänder upp och ned på hela livet. Det lärde mig mycket om mig själv, men också om hela skidfamiljen. Jag valde att stanna i Sotji och längdskidåkarna blev som min familj då. Det har etsat sig fast i mig, säger hon.
”Det var oviktigt”
Gunde Svan, en av programledarna, får torka sig för ögonen efter att ha fallit i gråt.
– Plötsligt så var idrott inte bara idrott, och när jag åkte hem så tänkte jag att jag var världens bästa skidåkare, men utan en OS-medalj. Och så tänkte jag: ”Det gör ingenting”. Det är oviktigt när du har förlorat din bäste vän, och det käraste jag egentligen hade, säger den norska stjärnan.
För Astrid Jacobsen blev perioden efter broderns död tung. Men bara ett år senare tog hon silver i skiathlon på VM, samt samma valör i stafett.
– Det jag är mest stolt över och det som starkast har etsat sig fast, det är og silvermedaljen i VM i Falun. Känslan att komma tillbaka, och fungera bra igen. Självklart för att jag presterade bra i loppet, men även för uppladdningen till det. Jag hade förlorat min bror, och fungerade fysiskt bra i några månader. Men på hösten fungerade ingenting. Efter att min lillebror dött så tränade jag nog gradvis lite hårdare. Det var ett sätt att hantera känslorna, och många hade nog skrivit av mig chanser till VM, säger hon.
Se det starka klippet HÄR (extern länk).