Hon stoppades från att tävla.
Nu berättar Frida Karlsson om hur hårt det tog på henne.
– Jag bara grät och tyckte det var fel, säger hon i en ny dokumentär.
Frida Karlsson kom från en vinter där hon fått sitt riktigt stora genombrott, med en plötslig braksuccé under VM i Seefeld. Hon skulle in i sin allra första världscupsäsong, och förväntningarna på henne var enorma. Men det blev inte alls som planerat.
Ärliga orden om mardrömmen
Den vintern, för två år sedan, förvandlades i stället till en mardröm, då Karlsson fick totalt tävlingsstopp av landslaget, efter att inte ha klarat de ställda hälsokraven. Karlsson hann förvisso köra premiären i Ruka, där det blev ett platt fall, men därefter tog det stopp.
Nu, i en ny dokumentär i Discovery vid namn ”Drömmen om guld”, där tittarna får följa Fridas resa fram till OS i Peking, berättar svenskstjärnan om mardrömmen för två år sedan.
– Jag grät och sov inget den natten. Det värsta var känslan av misslyckande och att jag inte hade något att sätta emot, säger Karlsson, och fortsätter:
– Jag bara grät och tyckte att det var fel. Jag ville liksom bara ringa upp dem och säga ”Nämen, varför gör ni det här”? Jag förstod inte vad felet var. Jag förstod inte varför det var så farligt när jag fortfarande kunde åka. Jag köpte det inte. Men då var det bara att ta ett steg tillbaka för att ta två framåt igen.
”Blev mer påläst”
Frida Karlsson står sin mamma, Mia Karlsson, nära – och har alltid gjort det. Hon är själv gammal elitskidåkare, och menar att tävlingsförbudet dock troligtvis gjorde Frida gott.
– När hon fick sitt tävlings och träningsförbud så gjorde det att hon blev mer påläst. Att hon fick hela bilden hur kroppen fungerar, säger Mia Karlsson i dokumentären.
Hon menar samtidigt att det är svårt att förstå när man är mitt i det.
– Jag var också ganska duktig på att balansera på den hemska eggen. Så jag förstår henne när folk utanför tycker att man är dum i bollen. ”Varför går du över gränsen?”. För det är väldigt lätt att gå över gränsen.