Lina Andersson tog sensationellt OS-guld i lagsprint 2006.
Och avslutade karriären redan som 30-åring.
Så lever hon i dag.
Lina Andersson var ett återkommande inslag i världstoppen under flera säsonger på 00-talet. Svenskan från norra Lappland slog igenom under junior-VM 1999 med en förstaplacering i Saalfelden 1999, och skulle bara några år senare ta ett sensationellt OS-guld.
Chockade alla
Lina Andersson åkte till OS i Turin 2006 med flera toppnoteringar i världscupen i ryggen. Samma säsong hade hon två stycken pallplaceringar i sprint, men trots det var inte förväntningar skyhöga på svenskan i Italien.
I den individuella sprinten stod Lina Andersson för en bra prolog, och slutade trea. Men sedan tog det stopp. I den femte kvartsfinalen fick svenskan tacka för visat intresse, och slogs ut.
Men svenskan skulle få en ny chans att visa sina sprintkvalitéer. Tillsammans med Anna Dahlberg (nu Olsson) representerade hon Sverige i damernas lagsprint. Olsson hade presterat snäppet bättre än Andersson i den individuella sprinten, och tog sig till semifinal men där hon olyckligtvis slutade sist i sitt heat. Därför var inte förväntningarna stora på den svenska duon, men då hände något.
Makalösa OS-bragden
Det blev en riktig svensk OS-bragd. Mot alla odds stod Lina Andersson och Anna Olsson för en sensationell prestation. De krossade allt motstånd och tog Sveriges enda OS-guld i damernas längdskidåkning.
Monsterinsatsen gav Lina Andersson ordentligt med bränsle de kommande åren, där hon fortsatte att leverera i längdspåren. Det blev nya toppnoteringar i världscupen, samt ett brons och ett silver i VM i Liberec 2009.
Kort därefter meddelade Lina Andersson att karriären nått sitt slut. I april 2011 berättade 30-åringen att hon inte längre kommer fortsätta sin elitsatsning inom längdåkning, och menade att andra saker i livet väntade.
Sedan dess har hon bland annat arbetat som Miljöstrateg på Gällivare kommun, men hon till sist en väg tillbaka till skidåkningen. I dag är 42-åringen tränare på skidgymnasiet i Gällivare.