Torbjörn Nilsson ordnade straff i Uefacup-finalen 1982.
Men när domaren pekade på straffpunkten blev ikonen allt annat än glad.
– Jag blev förbannad, säger han.
IFK Göteborgs i början på 80-talet var ett av de bästa lag svensk fotboll någonsin sett. Svenskarna dominerade ute i Europa, och tog till sist hem den åtråvärda Uefacupen 1982.
Ordnade straff
Det var ett klassiskt lag med en drös profiler. Eller vad sägs som Glenn Hysén, Dan Corneliusson och Torbjörn Nilsson bara för att nämna några. Och den sistnämnda spelade verkligen en avgörande roll i den andra finalmatchen mot Hamburg.
IFK Göteborg hade ledningen med 2–0, 3–0 totalt då final avgjordes i ett dubbelmöte, och Torbjörn Nilsson ordnade straff som skulle bli den definitiva spiken i kistan.
Men när domaren pekade på straffpunkten var det inte en glädje eller lättnad som flög igenom Nilssons kropp. I stället var det en enorm frustration avslöjar ikonen nu 40 år senare.
Ikonens ilska
– Jag minns att jag blev förbannad, för jag hade tankar på att dribbla av målvakten. Jag skulle göra en skottfint på honom och gå in med bollen i öppet mål. Så var min plan, säger Torbjörn Nilsson till Göteborgs-Posten och fortsätter:
– Men då fäller han mig och då blir jag så jävla arg: ”Kunde jag inte fått gjort det målet?” tänkte jag. En del jublar ju när de får straff, men jag blev förbannad.
Ytterbacken Stig Fredriksson förvaltade sedan straffen på bästa sätt, och med hela 25 minuter kvar på matchklockan hade IFK Göteborg 4–0 över båda matcherna, och den ärofyllda Europa-succén var redan då ett faktum.