Hon är redan världens bästa sprintåkare.
Inför nästa säsong står Jonna Sundling inför ett dilemma.
– Det pusslet är otroligt svårt att lägga, säger hon till Radiosporten.
Jonna Sundling har under de senaste säsongerna varit stundtals överlägsen när det kommer till sprinttävlingar. Hennes kanske främsta rival, Linn Svahn, har haft stora skadebekymmer, och i hennes frånvaro har Sundling tagit ytterligare kliv, och dominerat i såväl VM, som OS och som i världscupen. Och förhoppningarna på henne inför vinterns tävlingar är, av naturliga skäl, väldigt höga.
Stora dilemmat
Men Jonna Sundling har utvecklat fler delar i sin längdskidåkning de senaste säsongerna. Hon är en fantastisk stafett-åkare, och hon har även tagit stora steg i distanslopp. Det är inte alla som kan behärska de båda stilarna, särskilt då träningsformen mellan kortare och längre lopp skiljer sig mycket – men Sundling har åtminstone kommit en bra bit på vägen. Men hon vill bli ännu bättre.
Inför den nya skidsäsongen, som nu bara är mindre än två månader bort, så har Sundling funderat mycket på hur han ska kunna hävda sig ännu mer, särskilt i längre tävlingar.
– Jag fokuserar väldigt mycket på mina svagheter och styrkor, och har jobbat utifrån det. Även om jag kanske varit på en hög nivå, så vill man fortsätta bli ännu bättre. Och det är det svåra, det gäller att hitta en bra balans i det, så att man kan bli bättre också, säger hon till Radiosporten.
“Otroligt svårt”
Vad Sundling slipat på mer exakt säger hon inte, men hon menar att det varit ett svårt dilemma och en rejäl avvägning i träningen, för att maximera sig både som sprint- och distans-åkare.
– I sprinten finns det absolut saker att slipa på, men min största svaghet är… Jag vill ju åka både sprint och distans, det pusslet är otroligt svårt att lägga. Det har varit en svaghet, eftersom jag velat åka längre distanser och velat vara i toppen där också, då är det uthålligheten som har saknats, säger hon.
Jonna Sundling är dock medveten om att hon kan hota världens bästa distansåkare ”på en bra dag”, och det är någonting hon är stolt över.
– Har jag haft bra dagar och bra material, då har det kunnat räcka till pallen, det är faktiskt helt sjukt och coolt att jag kunnat ta de stegen de senaste åren och nu vill jag fortsätta utvecklas. Det är det som jag har haft som akilleshäl, de längre distanserna och lite backigare spår, säger hon.
LÄS MER: Mona Brorssons oväntade utmaning – svenska OS-guldhjälten gör något helt nytt: ”Bara att ta chansen”