Frank Andersson har somnat in, 62 år gammal.
Nu berättar nära vännen Arne Hegerfors om när han lät Frank bo hos honom.
– Jag var inte lika uthållig som han när man festade, han kunde hålla på en hel helg, säger han till SportExpressen.
Under söndagen gick Frank Andersson bort efter komplikationer från den svåra hjärtoperationen. Brottarlegendaren blev 62 år gammal och kommer för alltid bli ihågkommen för sin stora vinnarskalle och underbara personlighet.
Hegerfors sorg för Frank
Legendariske kommentatorn Arne Hegerfors är en av många sörjande och var nära vän med Frank.
– Det här var totalt oväntat. Han var en oerhört lojal kamrat. Jag hängde mycket med Frank och Lennart ”Hoa Hoa” Dahlgren. Folk tyckte att vad var det där för spinkig sak som gick mellan de där bjässarna. Jag kände mig skyddad. Och Frank var en fantastiskt generös människa med en härlig humor. Jag har enbart gott att säga om honom. Det här var jobbigt att höra, säger Hegerfors till SportExpressen.
Frank bodde hos Hegerfors
Hegerfors berättade även att Frank bodde hos honom under kortare perioder. När brottaren ville gömma sig undan tävlingar så fick han bo i Hegerfors lägenhet.
– Det var aldrig permanent, men han kunde bo över under helger. Jag var inte lika uthållig som han när man var ute och festade. Han kunde hålla på en hel helg utan avbrott, berättar tv-profilen för kvällstidningen.
Men Hegerfors kommer även att minnas Frank för sin otroliga idrottskarriär och den råtalang som brottaren besatt.
– När han tog VM-guld 1977 minns jag att Lars-Gunnar Björklund kommenterade finalen, och han sa: ”Det där greppet kan han inte ta”. Poff sa det och så tog Frank ner motståndaren med ett nacksving och vann guldet. Han var ju en enormt duktig idrottare. Och en av de finaste killarna jag har träffat på, säger Hegerfors till SportExpressen.
Dela artikeln för att hylla Fran Andersson, en av de största vi haft!
LÄS MER: Björn Borgs stora sorg – efter vännen Frank Anderssons död: ”Saknaden är enorm”
Sista orden från Frank Andersson till nära och kära på sjukhussängen: ”Det var jättefint”