Paul Kariya lämnade hockeyn och flydde rampljuset – det gör NHL-legendaren i dag

.

Paul Kariya var i över ett decennium en av NHL:s bästa spelare.
Men de hjärnskakningarna han ådrog sig blev till slut förödande – och efter karriären drog han sig undan helt.
På senare år har han dock trätt fram, och han kämpar febrilt för att minska huvudskador inom hockeyn.
– Det blir bättre, men det går väldigt långsamt framåt, säger han.

Paul Kariya var Anaheims stora stjärna och från lagets entré i ligan fram till att han 2003 lämnade laget.

Redan under hans andra år i världens bästa hockeyliga nådde han den magiska milstolpen 50 mål under en säsong, och samma år noterades han för makalösa 108 poäng(!) på de 82 matcherna han spelade. Då var han dessutom bara 21 år gammal.

Låg livlös på isen

Kariya var under 90-talet en av NHL:s riktiga stjärnor, men det var också någonting som motståndarna visste om – och utnyttjade.

Han fick ta emot många smällar, och det var till sist huvudskadorna som tvingade honom att avsluta karriären.

Det som framför allt sitter fast i näthinnan var när Kariya, i match sex av Stanley Cup-finalen mot New Jersey Devils 2003, tacklades stenhårt blindside av Scott Stevens.

Kariya låg livlös på isen i närmare en minut, innan han kunde stappla ut från isen.

Tvingades avsluta karriären

Till allas förvåning så återvände dock Kariya till isen och gjorde ett klassiskt mål.

Men superstjärnan har senare medgett att han inte minns någonting av matchen. Inte heller minns han någonting från game seven, där Devils säkrade titeln, eller någonting från två dagar efter den matchen.

Kariya lyckades aldrig vinna Stanley Cup, men efter karriären har han uppmärksammats genom att få sin tröja hissad och bli invald i Hall of Fame.

Kariya avslutade karriären 2011, men han hade då inte spelat hockey på över ett år.

Sex hjärnskakningar var för mycket, och läkarna stoppade honom från mer spel.

Tunga tiden efter karriären

Efter karriären så drog han sig bort från offentligheten helt och han gjorde i stort sett inget offentligt framträdande förrän Hall of Fame-utnämningen, 2017.

– När jag gick i pension… Jag var inte redo för det och hade inga planer på det. Det tog lång tid att förstå vem jag var efter det, sa han i en intervju förra året.

I dag mår han dock bättre.

– Jag är glad nu. Jag har hälsan i behåll och gör det jag älskar och omger mig kring bra personer och nära vänner, säger han.