Han är en av Sveriges största boxare genom tiderna.
Men livet efter karriären blev en enda stor tragedi för Anders ”Lillen” Eklund.
Han förlorade sina två bröder, sin inkomst – och led dessutom av svåra sjukdomar.
Anders Eklund hade smeknamnet ”Lillen”, och det är lätt att gissa sig till att det måste kommit till ironiskt. Han var nämligen allt annat än en liten pjäs. Han var närmare två meter lång och vägde runt 120 kilogram, och var således ett perfekt ämne för just boxning. Men han klev inte in i ringen för första gången förrän han var 18.
Vann två EM-titlar
Han gjorde då sin första träning i Gävle, och det var inget snack om att det var någonting alldeles extra som hade hittat dit. Eklund fick direkt uppmärksamhet inom boxnings-Sverige, och det dröjde bara två år innan han fick kliva in i landslaget, det efter att ha vunnit både USM och JSM. 1980, fyra år efter att ha gjort sin första träning som boxare, tog sig Lillen till OS, där han plötsligt var ett medaljhopp i pressen. Men det blev bara kvartsfinal. Lillen grävde dock inte ned sig, och två år senare blev han proffs.
Lillen Eklund var ett hett ämne i den svenska pressen, och journalisterna var ständigt efter honom. Det blev inte direkt mindre 1985. Han fick då gå en match om EM-titel mot Steffen Tangstad. Norrmannen var storfavorit på förhand, men det blev svensk vinst – och Lillen var plötsligt en superstjärna, dels i Sverige, men framför allt inom boxningsvärlden. Efter att ha förlorat nästa EM-titelfajt mot britten Frank Bruno kom chansen till revansch mot spanjoren Alfredo Avengelista, och Lillen tog sin andra EM-titel.
Så gick det sen
Svensken stod på toppen av sin karriär, och pengarna kom in som de skulle. Men karriären var inte spikrak uppåt. Han förlorade nästa EM-titelfajt, men fick revansch 1989 då han blev amerikansk mästare. Men efter att ha blivit brutalt knockad av Tim Witherspoon började karriären närma sig slutet. Den sista fajten kom i maj 1990 – och han kunde se tillbaka på en karriär där ha nvann 19 av 25 matcher. Ett otroligt facit för en svensk boxare.
Det sägs att Lillen tjänade mer än fem miljoner kronor under åren som proffs, men det dröjde inte länge innan pengarna var borta. Han började snickra igen kort efter att ha lagt handskarna på hyllan, men han hade diabetes och höga kolestrolvärden och fick ofta gå sjukskrev eller arbetslös. Lillen fick inte ekonomin att gå ihop.
Han hade dessutom problem med ett sår på foten som inte ville läka, och som påverkade honom. Allt ledde även till att han var överviktig, vilket även påverkade honom. Och det fanns dessutom en rädsla hos honom.
Under 2000-talet kantades hans liv av ytterligare tragedier. Hans storebror Roger dog 2002. Hans pappa, Sten, gick bort 2004. Och bara året därpå gick hans lillebror Per bort. Samtliga med samma hjärtsjukdom.
– En stor tragedi. Anders visste också att hans hjärta var en tickande bomb. Men han visste inte när det skulle smälla, har Hans Petter ”HP” Burman, musiker och vän, sagt till Expressen.
2010, efter att ha kämpat med sin svåra diabetes och höga kolestrol, orkade inte hjärtat längre heller för Anders ”Lillen” Eklund, som dog på sjukhus i Uppsala. Han blev 52 år gammal – och kommer alltid vara ihågkommen som en av våra allra största boxare.