Det finns en enda fråga jag ställer mig efter kvällens avsnitt av ”Fotbollens historia”.
Varför pratar vi inte mer om Malmö FF:s makalösa Europabragd?
För den är ju så mycket större än IFK Göteborgs Uefacupsegrar.
Det här är en kommentar. Åsikterna är skribentens egna.
I kväll var det så dags för det sjunde avsnittet av hyllade SVT-programmet ”Fotbollens historia”. När man insåg att det skulle komma att handla om Staffan Tapper och Malmö FF så kände man viss avstånd redan direkt.
Tappers straff
Det borde man aldrig ha gjort. För vilket fängslande avsnitt vi får följa med på i en halvtimme av svensk fotbollshistoria. Tapper är så klart mest känd för den där straffmissen som bränt sig fast i alla svenskars medvetande från 70-talet.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Staffan missar straffen i VM 1974 mot Polen som skickar ut Sverige ur mästerskapet och vi sumpar därmed en jättemöjlighet att bärga en historisk VM-medalj. Han blir stor syndabock och får det trista öknamnet ”Tappan Straffer” för resten av sitt liv.
Malmös bragd
Den där straffen förföljer Tapper för resten av fotbollskarriären. Och just därför har många glömt vad han lyckades åstadkomma i slutet av tiden som fotbollsspelare.
Artikeln fortsätter nedanför.
Han var lagkapten för det Malmö FF som dominerade svensk fotboll på 70-talet och 1979 skriver de otrolig, blågul fotbollshistoria. Ledda av ikoniske tränaren Bob Houghton lyckas amatörspelarna i MFF ta sig hela vägen till final i den största klubblagsturneringen som fanns – nämligen Europacupen, dåtidens Champions League.
Större än Blåvitt
Herregud, de lyckas alltså pressa självaste Nottingham Forest, då Englands bästa klubblag och således ett av Europas allra bästa lag, som var fullproppat med fulltidsproffs över 90 minuter. Malmö förlorar finalen med 0-1 men är för evigt hjältar i klubbens historia och vi måste prata mer om den här fantastiska prestationen.
Artikeln fortsätter efter bilden.
För i mina ögon är det faktiskt större än att IFK Göteborg vinner Uefacupen vid två olika tillfällen, det som oftast lyfts fram som svenska klubblags största bragd. För Europacupen med alla Europas mästarlag var det finaste man kunde spela på den tiden och en nivå över vad Uefacupen var – och man kommer väl hellre tvåa i VM än vinner EM, eller?
Man kommer väl hellre tvåa i Allsvenskan än vinner Superettan? Jag vill inte ta något ifrån Blåvitts prestation, för den är makalöst bra också, men vi måste verkligen uppskatta mer vad Malmö FF faktiskt lyckades med 1979 och hylla just Staffan Tapper, som spelade finalen med en bruten tå(!), så mycket mer.
Vad tycker du om Malmös Europabragd 1979? Dela artikeln och säg din åsikt!
