Under 80-talet var det få som kunde mäta sig med IFK Göteborg.
Och särskilt mot Torbjörn Nilsson.
Det bästa exemplet på det var när ”Gud” hade total lekstuga mot självaste FC Barcelona.
Visst, returmötet i det där returmötet i Europacupens semifinal 1986 blev kanske inte vad IFK Göteborg hade hoppats på. Men under det första mötet, på hemmaplan i Göteborg, visade Blåvitt varför man då klassades som ett av hela världens absolut bästa lag.
Gjorde vad han ville
80-talet var en enda stor framgångsvåg för IFK Göteborg som ständigt utmanade fotboll-Europas största jättar. Med ikoner som Glenn Hysén, Glenn Strömberg, Glenn Schiller, Torbjörn Nilsson, Johnny Ekström, Roland Nilsson och Stefan Pettersson så var man stundtals oslagbara. 1982 vann IFK Göteborg Europacupen, och några år senare var det dags för nästa stora internationella framgång.
Efter vinster mot bland andra Fenerbahce och Aberdeen väntade storlaget FC Barcelona i semifinal, och i det första mötet gick det, som tidigare nämnt, som en dröm. Och inte minst för Torbjörn Nilsson. Han var där och då hela Europas kanske giftigaste målskytt, och i semifinalen mot Barcelona visade han upp sitt fulla register. I Blåvitt var många av spelarna amatörer, och hade jobb vid sidan. Lite skillnad mot draken Barcelona, fullt med proffs.
Totala lekstugan
Men det brydde sig inte Torbjörn Nilsson om, som gjorde karriärens kanske starkaste match. Nilsson gjorde första målet efter 24 minuter, på ren kraft. Det andra målet, som kom 20 minuter senare, var ren och skär uppvisning, där Nilsson tog emot bollen, vände runt och dunkade in bollen i nät. I den andra halvleken fastställde Tommy Holmgren slutresultatet 3-0 – men det här var Torbjörn Nilssons match.
Det blev förvisso 3-0 till Barcelona i returmatchen, och när matchen gick till straffar drog katalanerna det längre strået. Men för Torbjörn Nilsson blev det ändå skytteligavinst med mäktiga sju gjorda mål – under en tid när ”Gud” var störst i Europa. Så otroligt mäktigt!
LÄS MER: Engelsmännen tappar hakan när Svennis väljer ut sin absoluta favoritspelare: ”Han var bäst! Va!?”