De färgstarka profilerna blev populära över hela världen genom tv-serien Sunderland ’Til I Die.
Men vad hände egentligen med cheferna, tränare och spelarna i Sunderland efter tv-serien?
När Netflix bestämde sig för att dokumentera Sunderlands resa och satsning från Championship till Premier League så blev utfallet… något helt annat.
Satsningen slog fel, och i stället för en kittlande strid upp till världens hetaste liga så åkte laget ur serien, och under åtta avsnitt fick man följa en klubb i total kris.
Nu är Sunderland på väg upp igen. De ligger för närvarande på en tredjeplats i League 1, bara två poäng från en plats som skulle ge direktuppflyttning till Championship.
Tränare, spelare och chefer blev superprofiler i sportvärlden – men vad hände egentligen med alla efter att serien kablats ut?
Martin Bain, vd:
Martin Bain var illa omtyckt av Sunderland-fansen och ansågs i allra högsta grad vara väldigt delaktig i klubbens nedflyttning.
Men enligt färska undersökningar så ändrades fansen uppfattning efter att serien sänts.
Bain jobbade hårt och mycket, men lyckades inte rädda klubben.
Han lämnade Sunderland i maj 2018, och han har sedan dess inte tagit något nytt jobb, utan umgås med sin familj, enligt Fourfourtwo.
Chris Coleman, tränare:
Sympatisk walesare som med sitt lugna intryck länge såg att vara den som räddade klubben kvar i Championship, men det föll till sist inte väl ut.
Efter att han lämnat klubben hade serien sitt kanske allra finaste ögonblick då klubbens kock framför kamera läste upp ett hjärtskärande avskeds-sms från Coleman.
Samtidigt minns man scenerna då Coleman kallades ”prick” av ett argt fan och då såg svart och bråkade tillbaka.
Det har dock gått bra för Coleman efter att han lämnade klubben, och i dag är han tränare för Hebei China Fortune i den kinesiska superligan.
Där tränar han spelare som Javier Mascherano och Ezequiel Lavezzi.
George Honeyman, spelare:
Otroligt omtyckt av Sunderland-fansen då han som en ”local boy”, en egen produkt, slog sig in i a-laget.
Förväntningarna var enorma på den förre talangen, men han har inte riktigt tagit några steg i sin utveckling.
Han är, föga förvånande, kvar i klubben och har till och med fått bära kaptensbindeln.
Han har dock missat stora delar av säsongen med skada.
Jonny Williams, spelare:
Otroligt sympatisk spelare som kom in med stora förväntningar på lån från Crystal Palace men fick stora delar av säsongen förstörd med skador.
Williams var öppen, sågs och pratade mycket i serien och släppte dessutom in publiken i privatlivet då han pratade med en idrottspsykolog om sina problem.
I januari lämnade han Palace för spel i League 1-klubben Charlton, där han hittills spelat 13 matcher.
Lewis Grabban, spelare:
Lånades in till Sunderland som målskytt och han gjorde det bra.
Så pass bra att han mitt under säsongen tröttnade på klubbens sviktande resultat och bestämde sig för att bryta lånekontraktet.
Grabban var, av naturliga skäl, otroligt illa omtyckt av Sunderland-fansen, och det blev inte bättre när han lånades ut till Aston Villa, gjorde mål mot Sunderland och firade.
Grabban har efter tiden i Sunderland gjort bra ifrån sig, och han köptes i somras till Nottingham Forest där han i år gjort 16 mål.
Jack Rodwell, spelare:
Konkurrerar med Lewis Grabban som minst populär hos Sunderland-fansen.
Skrev på ett superdyrt kontrakt och när han inte spelade så ville Sunderland göra sig av med honom, men Rodwell vägrade, och ville i stället sitta av kontraktstiden.
Han ställde aldrig upp på någon intervju i serien, men man fick följa det hela genom vd Bain, som var rasande.
Efter att de åkte ut så revs till sist Rodwells lukrativa kontrakt, och den här säsongen har han tillhört Blackburn (och dessutom gjort det relativt bra).
Dela om du tycker Sunderland ’Til I Die var en riktigt bra serie!