Paul Gascoigne var en klassisk dåre.
Och det är tveksamt om han på pappret passar så bra som barnvakt.
Och nej, när han fick passa Simon Thern slutade det med mardrömmar för livet.
Det var inte direkt att han var en usel fotbollsspelare, Paul Gascoigne. Men det var precis allt annat som han gjorde sig känd som. Han var en klassisk, brittisk fotbollsdåre, som oftast hade fokus på allt annat än just fotbollen, och ändå var han så förbaskat bra.
Satt barnvakt åt Thern
När ”Gazza” var skadefri och faktiskt bara ville – alltså när han var nykter och någorlunda i form – så kunde han gör a lite vad han ville på planen. Gazza hade en fantastisk karriär i såväl klubblag som landslag, där han dominerade i såväl VM 1990, som EM 1996. Men det var främst för alla skandaler och dåraktigheter som Gacoigne oftast fick rubriker kring sig.
Och på pappret går det faktiskt inte att tänka sig en sämre barnvakt än just Gazza. Men under tiden i Glasgow Rangers så var britten lagkamrat med den svenske storstjärnan Jonas Thern, som då hade unge sonen Simon med sig till jobbet. Simon är i dag en etablerad spelare i Allsvenskan, men det är lätt att tänka sig att han blev rejält ärrad av händelsen med Gazza i slutet av 90-talet.
”Vem gör så!?”
Gasgoigne fick nämligen för sig att spela den unge Simon ett rejält spratt.
– Gascoigne fick vara barnvakt till mig under en träning, och han kanske inte är den bästa barnvakten man kan ha. Han körde rehab och jag var inne i gymmet med honom där jag fick springa runt. Då låtsades han helt plötsligt ta en injektionsspruta och sätta den i benet. Han lade sig ner och började skaka och skrika. Jag började storböla, för jag trodde att han höll på att dö, har Thern sagt till Fotbollskanalen.
Thern sökte direkt tröst hos spelarna i laget – som direkt förstod vad som precis hade hänt.
– Jag sprang ut på planen och då sa de andra: ”Det var som vi misstänkte, nu är ”Gazza” igång igen…”. Sen gick vi in igen och då satt han bara där och garvade. Han körde alltså en sån grej på en kille som var fem-sex år gammal… Det säger en hel del om hur han var som barnvakt och människa då.