Torbjörn Nilsson är en av våra största.
Men det kunde faktiskt blivit en helt annan sport för fotbollslegendaren.
Om det inte vore en särskild händelse när han var 11 år.
Torbjörn Nilsson är mest känd som ”Gud” på Västkusten och det säger egentligen allt man behöver veta om hans enorma status i fotbolls-Sverige. Han är utan tvekan en av våra största i Sverige, med en målfarlighet som få kunnat matcha.
”Guds” otroliga karriär
Torbjörn Nilsson var den stora anfallsstjärnan under IFK Göteborgs storhetstid under 80-talet, och han var en starkt bidragande orsak till att IFK Göteborg vann Uefacupen både 1982 och 1987. Det blev även utlandsäventyr i PSV Eindhoven och FC Kaiserslatuern, men det är för åren i Blåvitt som Nilsson är mest ihågkommen för, och än i dag har han en nästan oslagbar kultstatus inom klubben.
Efter spelarkarriären var Nilsson tränare under många år, men i dag är han oroad över hur svensk fotboll mår. Nilsson engagerar sig mycket i ungdomar och att barn ska fortsätta spela fotboll och andra sporter även i äldre åldrar, då allt fler slutar som 11- och 12-åringar. Nilsson har många pekat på hur viktigt det är med rätt typ av ledarskap för alla som tränar ungdomar, och att man aldrig ska sätta onödig press på barnen, utan att man alltid ska sätta barnen och deras mående i första rummet.
Starka orden
Torbjörn Nilsson har själv berättat att han även spelade hockey som barn, och hade det velat sig annorlunda hade det kanske varit med klubba och puck som Nilsson gjorde en satsning i tonåren. Men allt förändrades när han var elva år.
– Jag var nervös. Jag ramlade och då skrek min tränare: ”Nilsson! In igen.” Och sen skällde han ut mig för att jag hade slöa skridskor, berättade Nilsson för Sveriges Radio tidigare i år.
Händelsen kommer Nilsson alltid bära med sig.
– Jag tycker det är hemskt att barn ska gå till idrott och uppleva det. Och det tror jag pågår än i dag.
Nilsson har därför, med tanke på sina egna erfarenheter och särskilt med tanke på de dystra siffrorna om att barn slutar idrott tidigare och tidigare, ett viktigt råd till alla ledare ute i landet.
– När man har frågat barnen varför de slutar så är det för att det inte är roligt längre.
– Man ska vara där för barnens skull.
