Sven-Göran Eriksson är död.
I dokumentären ”Svennis” avslöjades hans sista önskan.
– Jag har alltid tyckt att det var ett bra ställe att sova vid, berättade tränarikonen.
Sven-Göran Eriksson är Sveriges största fotbollstränare genom tiderna. Tränarkarriären tog fart på allvar i IFK Göteborg, som han ledde under de oförglömliga åren under 1980-talet, då det bland annat blev seger i Uefacupen.
Otroliga tränarkarriären
Sven-Göran Eriksson hade sedan en lång tränarkarriär i Europa där han tränade storlag som Benfica, Roma, Fiorentina och Lazio. Mest ihågkommen är dock Svennis för sina år som förbundskapten för det engelska landslaget, något som har beskrivits som det tuffaste jobbet man kan ha inom sporten. Men Svennis gjorde det med bravur, och tog England till kvartsfinal i VM 2002 och 2006, samt i EM 2004.
Men i januari tidigare i år berättade Sven-Göran Eriksson att han drabbats av cancer i bukspottskörteln. Tränarikonen berättade då att han fått besked av läkarna att han i bästa fall bara hade ett år kvar att leva, och i sämsta fall ännu mindre än så. Förra veckan hade dokumentären ”Svennis” premiär på Amazon Prime Video, men huvudpersonen själv var för sjuk för att åka på premiären i England. Under måndagen meddelade hans familj att Sven-Göran Eriksson, efter att snabbt blivit sämre i sin sjukdom, gått bort. Han blev 76 år gammal.
Sista önskan
I dokumentären berättar Svennis om hur mycket hans herrgård i Värmland, vid sjön Fryken, betytt för honom. Det var mestadels där han tillbringade sin tid efter att han han fick sjukdomsbeskedet, och det är där som han, enligt en sista önskan i dokumentären, vill begravas.
– Det är ett vackert ställe. Det gör en lugn. Det gör mig lugn. Berget där nedanför berget, min pappa växte upp där. Om man tittar rakt fram, där ligger Torsby där jag växte upp. Åt andra hållet ligger Sunne där jag föddes. Jag har alltid tyckt att det var ett bra ställe att sova vid. Askan kan kastas i vattnet här. Det känns som hemma, säger Svennis i dokumentären, enligt Aftonbladet.
Sven-Göran Eriksson berättar i dokumentären även om sina känslor kring sjukdomen, och hur han ville bli ihågkommen.
– Jag tror att vi alla är rädda för dagen då det är över, när man dör. Livet handlar om döden också. Man måste lära sig att acceptera det för vad det är. Förhoppningsvis kommer folk i slutet att säga: Ja, han var en bra man. Men alla kommer inte att säga det. Jag hoppas att ni kommer ihåg mig som en tränare som försökte sitt bästa, han vann inte alla matcher, men han vann mycket och förlorade ibland. Var inte ledsna, säger Sven-Göran Eriksson.
