Han vann OS-guld i storartad stil.
Men viss besvikelse fanns trots allt hos Armand Duplantis efter finalen.
– Jag blev faktiskt förvånad, säger han.
Armand Duplantis klev in i OS som en av de allra största guldfavoriterna – alla sporter och grenar inkluderade. Den svenske superstjärnan har knappt förlorat en tävling de senaste åren och har redan hunnit med att slå världsrekord vid två tillfällen.
Ärliga orden
Och det var aldrig något snack om huruvida Mondo skulle palla för trycket eller inte. Svensken visade upp nerver av stål och rev inte en enda gång då det stod klart att han vunnit tävlingen på 6,02. Precis som vanligt det senaste året passade Duplantis därefter på att lägga ribban på 6,19 – vilket skulle innebära ytterligare världsrekord – och han gav det ett värdigt försök.
Faktum är att hans första försök rev med minsta möjliga marginal, då han bara rörde ribban med bröstet på vägen ner. De andra och tredje försöken var dock inte lika framgångsrika, och nu, veckor efter guldet, medger Mondo att det var en viss besvikelse efter guldet.
– Det är definitivt det närmsta jag varit att hoppa 6,19. Det kändes som att jag var över och att jag skulle klara det. Jag blev faktiskt förvånad över hur högt jag var över inledningsvis, säger han till Reuters.
”Det var olyckligt”
Duplantis menar att det var ett av hans bästa hopp någonsin.
– Jag har aldrig fått mina fötter och höfter så höger över ribban förut. Det var olyckligt att jag inte klarade det, men samtidigt en rejäl självförtroende-boost inför framtiden. Jag känner att jag har högre höjder i mig, och att jag kan ta 6,19 och 6,20, säger han.
Armand Duplantis hade även, av förståeliga skäl, svårt att vara alltför besviken över hur finalen utspelade sig.
– Det var ett sånt tillfälle när jag ändå vann OS-guld, så jag kan inte riktigt gnälla för mycket, även om jag såklart hade älskat att även ta världsrekordet, säger han.