Han har haft ett helt makalöst idrottsår.
Men det som framkallade mest tårar var ett monument i Dalarna.
– Jag bröt ihop när jag såg det, jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, säger ”Mondo” till tidningen Café.
2020 har varit helt sanslöst för unge Armand Duplantis. Han har hoppat högre än någonsin, ja till och med högre än någon annan någonsin har gjort.
Duplantis år
”Mondo” har slagit dubbla världsrekord, hoppat det högsta utomhushoppet genom tiderna, tilldelats Victorastipendiet och nyligen fått Bragdguldet samt blivit utsedd till ”Årets manlige friidrottare i världen”. Ett helt okej år för 21-åringen om man säger så.
Han har verkligen hoppat rakt in i svenskarnas hjärtan och det har sannerligen varit en lång väg för den USA-födde stavhopparen. Mamma Helena Duplantis är uppvuxen i Avesta, Dalarna, och flyttade till USA som 20-åring för att träna sjukamp och studera på college Baton Rouge.
Där träffade hon amerikanska stavhopparen Greg Duplantis och blev kär. Hon stannade därför kvar i USA och bildade familj i Lafayette, Louisiana, där Armand Duplantis och hans syskon är födda och uppvuxna.
”Bröt ihop”
Men barnen och framförallt Mondo har spenderat många somrar i Avesta med morfar och mormor genom åren och därför har orten i Dalarna en mycket speciell plats i stavhoppsstjärnans hjärta. Mamman har också en speciell relation till Dalarnas stora kännetecken ”Dalahästen” och från och med i år har även Duplantis fått en nära relation.
Då världsrekordhållaren fått en mäktig hyllning invid världens största dalahäst i Skogsbo, utanför Avesta. Bredvid den 13 meter höga dalahästen står ett monument i Armand Duplantis ära.
6,18 meter upp i luften ligger en stavhoppsribba som en hyllning till 21-åringens världsrekordnotering från februari. När Mondo för första gången såg monumentet bröt han ihop fullständigt i tårar.
– Jag var aldrig speciellt stolt efter att jag slagit världsrekordet, jag var mer ́”jaja, awesome”. Men när jag såg monumentet vid dalahästen insåg jag för första gången betydelsen av mina prestationer. Det är modigt av dem att sätta ett monument av mig bredvid symbolen för hela landskapet. Jag bröt ihop när jag såg det, jag kunde inte hålla tårarna tillbaka, säger Duplantis i en lång intervju med tidningen Café.
”Mycket fest”
I intervjun berättar Duplantis även om livet som student, när han pluggade ett år på college i Louisiana. Då kunde han dras med lite för mycket i det festglada studentlivet.
– Jag försökte spara festerna till helgen. Men även om jag bara festade på helgen är det för mycket när du är mitt i säsongen, du vet. När jag ser tillbaka på det var det förmodligen lite väl mycket festande, i alla fall ur en idrottsmans perspektiv. Men det var en väldigt rolig erfarenhet, säger han om tiden på college.
Efter det här otroligt imponerande året med framgång efter framgång och utmärkelse efter utmärkelse blickar nu Duplantis framåt. Mot ännu högre höjder och motivationen är det inget fel på.
Han minns fortfarande hur det kunde låta tidigare under året när folk tvivlade på hans kapacitet att nå de där riktiga höga höjdarna. Då journalister inte ens trodde att han skulle klara 6.15 men han fann motivationen att överbevisa alla.
– Svenska reportrar från Expressen, Aftonbladet och liknande hade ett panelsamtal där de diskuterade om jag kunde hoppa 6,15 den här sommaren. Efter min första tävling efter covid trodde ingen av dem att jag kunde komma i samma form som förut. Jag njöt lite av det och uppskattade den motiverande delen. Att folk tvivlade på mig gav mig en extra växel, säger Duplantis till Café.
LÄS MER: Släktingen avslöjar den okända sidan hos Armand Duplantis: ”Han kan bli galen…”