Bara 28 år gammal.
Nu avslutar Angelica Bengtsson stavhoppskarriären.
– Jag är lite sugen på att få start på det riktiga livet, säger hon till DN.
Angelica Bengtsson har haft en lång och framgångsrik karriär, som verkligen innehållit det mesta. För bara två år sedan var hon rejält omskriven och hyllad, då hon under VM-finalen i Doha bröt sin stav, föll otäckt – men tog sig tillbaka och slog ett nytt svenskt rekord.
”Funderat ett bra tag”
Under alla åren har det dessutom blivit dubbla JVM-guld, EM-brons utomhus och dubbla EM-brons inomhus. I somras var hon med i OS, där det blev en 13:e plats, och nu står det klart att det var hennes sista stora mästerskap. Det blir inga fler, trots att hon bara är 28 år gammal.
Till DN berättar stjärnan att hon väljer att avsluta karriären. Hon säger att hon när nöjd med sin karriär.
– Jag har varit med om väldigt mycket och nått framgångar också, som VM i Peking 2015 där jag kom fyra på 4,70. Sen att nivån höjdes i takt med att jag också blev bättre var ju kanske lite oturligt, men det var kul att få hoppa 4,80 till slut och den upplevelsen jag hade där i Doha – den kommer inte gå att slå, säger hon, och fortsätter:
– Jag har funderat på det ett bra tag nu och speciellt efter OS kändes det som att jag hade gjort och försökt allt jag kunnat. Sen lät jag det ändå landa lite, så jag har väntat ett tag med att ta det slutgiltiga beslutet.
Har börjat studera
Angelica Bengtsson, som fortfarande har det svenska rekordet inomhus, med 4,81, har börjat studera, fysikerprogrammet i Växjö.
– Jag är lite sugen på att få start på det riktiga livet, om man säger så. Jag har fått sätta det på paus, säger hon.
– Jag har pluggat på universitetet ett bra tag men jag har inte kunnat göra det ordentligt när jag har haft idrotten samtidigt. Så jag är taggad på att få igång det ordentligt och en civilkarriär. Sen hade jag säkert kunnat fortsätta för jag är fortfarande på en hög internationell nivå, men jag tror inte att det är värt besväret längre om man kan säga så.
Angelica Bengtsson säger att det inte kommer att finnas någon saknad, särskilt inte kring hoppandet i sig, och nervositeten som uppstår.
– Jag saknade det lite när jag tittade på Diamond League-finalen men sen kom jag fram till att det jag saknade var bara att vara där med mina kompisar. Inte själva tävlingarna och själva resandet, att resa med stavar tar också energi, säger hon.