Han blev en jätteprofil i HV71 – men avslutade karriären och försvann sedan helt.
I podcasten ”Släpp Sargen” berättade Lance Ward om sitt nya liv.
– Givetvis var det grymt svårt att sluta, men jag är nöjd, säger han.
Lance Ward kom till Sverige och Jönköping 2006, efter att ha gjort flera säsonger i NHL och AHL. I Nordamerika hade han samlat på sig mängder av utvisningsminuter – men det var ändå inte i närheten av siffrorna som han noterades för i Sverige.
Lance Ward tvingades sluta
Ward blev känd som en av SHL:s största busar, och under sina två första säsonger med HV71 så hade han makalösa 273 respektive 212 utvisningsminuter. I Jönköping blev Ward otroligt uppskattad av hemmasupportrarna, för sin uppoffrande spelstil och enorma kämparinställning – men han var samtidigt ofta illa omtyckt bland motståndarnas supportrar.
2011, efter att ha gjort totalt fyra säsonger med HV71, så slutade dock Ward plötsligt. Anledningen var att hans son, Jackson, fick komplikationer med ett medfött hjärtproblem.
Det gör Lance Ward idag
Sedan dess har man inte hört mycket om ärkebusen i media – men i podcasten ”Släpp Sargen”, med humorprofilen Niclas Norlindh samt den förre SHL-profilen Robin Figren, berättade han förra hösten om sitt liv idag.
– Jag mår bra. Livet är ganska hektiskt. Jag har fyra unga söner och min fru, så det är mycket med familjen. Min äldsta son är 18 år och spelar hockey i Red Deer i Western Hockey League. Ett normalt år skulle han ha flyttat ut nu, men för tillfället bor han i vår källare och äter all vår mat, säger han i podcasten, och fortsätter:
– På morgnarna får jag iväg killarna till skolan och sedan har jag ett heltidsjobb då jag jobbar med en hockeyskola för spelare som är mellan 10 och 15 år. Så det gör jag under dagarna och sedan är jag också involverad i ett företag som heter IHD Hockey som sysslar med utveckling, mycket ”skills”, för juniorer och proffs.
Lance Ward berättar att sonen med hjärtfelet i dag mår bra, men att det var tufft att sluta.
– Det var jäkligt läskigt, men han mår bra nu, är 16 år, springer, spelar TV-spel och gör det mesta som en normal ungdom ska göra.
– Där för cirka tio år sedan – det var väldigt svårt. Mina två riktiga passioner i livet har varit hockeyn och familjen. När det här med familjen ledde till att jag blev tvungen att lämna Sverige och en stad och ett lag som jag älskade, så var det tufft – men det fanns ingen annanstans jag hellre ville vara då än med min familj hemma i Kanada.
Varma orden om HV
Ward menar att han dessutom, fysiskt, var redo att lägga av.
– Jag hade haft en hel del skador och familjen började ta mer tid. Min hjärna började att fokusera på andra saker (än hockeyn). Givetvis var det grymt svårt att sluta, men jag är nöjd. Jag saknar dock att tävla än i dag.
Och han hyser fortfarande varma känslor för ”sitt” HV71.
– Jag älskade min tid i HV. Jag älskade att vinna mästerskap, vara en del av ett vinnande lag och att känna mig uppskattad för det jag kunde bidra med. Allt från skolan i Jönköping till våra grannar och minnena som finns kvar – det var helt fantastiskt. Mina söner som spelade hockey där följer fortfarande sina kompisar från den tiden.