Han har vunnit OS-guld, VM-guld och flera SM-guld – dessutom spelat med några av Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna.
När Sportbibeln ber Charles ”Challe” Berglund att ta ut sin drömfemma med spelare som han själv lirat ihop med lyckas han få ihop ett riktigt spännande lagbygge.
En av Djurgårdens största spelare någonsin är Charles ”Challe” Berglund, 59. Förutom en tvåårig avstickare till schweiziska EHC Kloten blev han klubben trogen under hela sin seniorkarriär. Fem SM-guld hann han vinna med stockholmsklubben.
Lagkapten i OS-laget
”Challe” är även en Tre Kronor-legendar. Han var med och vann VM-guld 1991, silver 1993 och 1995 samt ett brons 1994. Samma år var han lagkapten för det svenska landslag som stod för en historisk bedrift då de vann OS-guld i Lillehammer, nationens första OS-guld i ishockey någonsin.
Av alla imponerande bedrifter, medaljer och utmärkelser han samlat på sig under den aktiva karriären (han har även varit tränare i Djurgården, Timrå, Modo, HV71 och nu Leksand) finns det mycket att välja bland när en absolut höjdpunkt ska pekas ut.
– Det är en svår fråga egentligen, men tittar man meritmässigt är det naturligtvis att vara lagkapten i Tre Kronor när Sverige vinner sitt första OS-guld någonsin i hockey, det är ju högt upp. Ingen tvekan om det, säger ”Challe” till Sportbibeln och fortsätter:
LÄS MER: Challe Berglund berättar sanningen om tränarbytet i Leksand
– Mitt andra SM-guld med Djurgården tycker jag var jäkligt häftigt. Vi avgjorde inne i Globen. Första gången var ju här uppe i Leksand, men då satt jag på läktaren sista matchen med hjärnskakning. Jag var delaktig fram till hjärnskakningen, men på något sätt så när man var med i spelet och hade en framträdande roll i kedjan med Mikael ”Micke” Johansson och Johan Garpenlöv, så det var häftigt.
”Challes” drömfemma
Under karriären har ”Challe” spelat både med och mot några av landets bästa hockeyspelare. Här är hans drömfemma, full med spelare som han lirat tillsammans med. Han utelämnar sig själv, väldigt ödmjukt, men gör plats för sin stora ungdomsidol som han fick chansen att spela med i början av landslagskarriären.
Målvakt
– Jag tar Rolf ”Roffe” Ridderwall i mål. Han var med oss när jag kom upp i A-laget, han var en härlig tävlingsindivid som var med och visade karaktär och visade hur det ska gå till i Djurgårdens IF.
Backar
– Utan tvekan Börje Salming. Min ungdomsidol som jag fick spela med sen båda i Canada Cup 1991 och i Albertville-OS 1992. Makalös, härlig människa dessutom. Väldigt omtänksam mot alla. Som Alan Eagleson (vd för NHLPA, fackförening för alla NHL-spelare) sa på en middag i Toronto under Canada Cup: ”The man who broke the ice was Börje Salming”. Det handlade om den europeiska invasionen i NHL. Det blev en stående ovation från alla lagen. Det gillade inte han. Han ville inte ha fokus på så sätt, men det var han värd.
– Jag ska ha en back till, ja. Thomas Eriksson. Han hade tävlingsinstinkten, lite som ”Roffe”. Och sen fostrandet av de unga spelarna. Fick du ett skott på foten på träning eller match… låg du kvar där kunde du ha Thomas hängande över dig och skrikandes: ”Res dig upp för fan, ta dig till båset!”. Det var sånt som gjorde att vi var jäkligt bra också, för vi yngre fick lära oss hur man skulle göra. Thomas var lagkapten där efter Carl ”Kalle” Lilja, eller jag kommer inte ihåg om det var innan ”Kalle”, men han var en ledare och skötte uppfostring på ett bra sätt. Och en jävligt bra hockeyspelare naturligtvis.
Forwards
– Mats Sundin får en plats där. Jag behöver inte lägga några ord där egentligen. Ledare och toppspelare på alla sätt och vis.
– Sen skulle jag vilja ha med Kent ”Kenta” Nilsson också. Fantastisk spelare. Också en sån människa som precis som Börje brydde sig om alla, om man ska uttrycka sig så ”den lilla människan” i ett omklädningrum. Inte bara de meriterade så att säga. Fanns till hands för alla. Förutom en fantastisk hockeyspelare så en väldigt fin människa också, vilket jag tycker är viktigt.
– Vad ska jag ha för center då? Jag sätter Mikael ”Micke” Johansson. Vi kamperade ihop dels lite i Huddinge innan han gick till Djurgården. Dels i Djurgården, Tre Kronor och sen även i Schweiz (EHC Kloten) där vi blev schweiziska mästare. Sedan tillbaka till Djurgården, SM-guld igen två gånger. Makalöst bra spelare med en fantastiskt bra blick för spelet. Även om man har svårt att se honom bli arg så hade han temperament, men han visade det inte så mycket. När han väl blev tjurig så blev han tjurig.
Det var en härlig drömfemma signerad ”Challe” Berglund. Många spelare med Djurgårdskoppling, men det är ju naturligt med tanke på var han spelade mest.
Vad tycker du om hans laguttagning? Kommentera gärna på Sportbibelns Facebook-sida.