Han var med när NHL var som allra tuffast.
Nu säger Dan Labraaten det som alla måste få höra om Börje Salming.
– Jag kan tycka det pratas nästan lite för mycket om hur tuff han var, säger han till Expressen.
Alla inbitna hockeyälskare i Sverige vet så klart vem Dan Labraaten är men för en del allmänt idrottsintresserade i vårt avlånga land så är han nog ett anonymt namn. Men det är en sann legendar med en fin hockeykarriär på högsta nivå.
Labraatens karriär
De allra första skridskoskären tog han i lilla Grums IK innan han fick sitt stora genombrott i Leksand. Där det sammanlagt blev 363 poäng på 377 matcher och tre SM-guld för Labraaten i Dalarna.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Han är än i dag den fjärde bästa målskytten i klubbens historia och det säger en hel del om svenskens storhet. Han är dessutom en av få blågula spelare som både spelat i den laglösa proffsligan WHA och när NHL var som allra värst på 70-talet.
Orden om Salming
Labraaten representerade Winnipeg Jets, Detroit Red Wings, Calgary Flames och fick ta en hel del stryk.
– Jag blev nedslagen några gånger. Bästa sättet att ge igen var att göra mål. Och att inte visa att man blev rädd. Och så gällde det att låta benen gå. De värsta busarna var inte så bra på skridskorna, säger han i en intervju med Expressen.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Tillsammans med en ikon som Börje Salming var Dan Labraaten och ett fåtal andra svenskar pionjärer i det brutala Nordamerika och banade för så många svenskar som skulle följa efter. Nu säger Leksandsikonen det som många svenskar måste få veta om den bortgångne Börje.
– Jag var med i Tre Kronor i Canada Cup 1976 då han hyllades av publiken i Toronto och han förtjänade alla applåder. Men jag kan tycka det pratas nästan lite för mycket om hur tuff han var. Det var han förstås, men framför allt var han en väldigt skicklig spelare med sin långa klubba, man trodde man var förbi Salming – och sen kom den där långa klubban, säger han till kvällstidningen.
Labraaten vill även lyfta fram två andra NHL-svenskar från den där tiden.
– Thommie Bergman! Han är lite bortglömd, konstigt nog. Han kom till NHL året före Salming och Bergman var också väldigt bra där borta. Han var tuff, han kunde slåss, säger han i intervjun.
– Sen får vi inte glömma Lars-Erik Sjöberg. Han var liten, men så jäkla vältränad och en sådan trygghet att spela med. Han blev lagkapten direkt i Winnipeg, var oerhört skicklig och sen hade han sina höfttacklingar.
Visst är det här en fin hyllning till Börje Salming? Dela artikeln och säg din åsikt!