Håkan Loob är en av svensk hockeys stora profiler.
Och ikonens största ögonblick i Tre Kronor är OS-guldet 1994.
Men nu avslöjar Loob en okänd detalj 29 år efter straffdramat.
Det finns få svenska hockeyspelare som kan mäta sig med Håkan Loobs mäktiga meritlista. Från Gotland och lilla moderklubben IK Graips har han sedan erövrat hockeyvärlden och skrivit in sig i historieböckerna för alltid.
Håkan Loobs olika rekord
För trots sina 176 centimeter var den korte högerforwarden en gigant på isen och en riktig poängspruta i sina allra bästa stunder. 1982/83 slog Loob Elitseriens poängrekord med makalösa 76 poäng på bara 36 matcher, ett svårslaget rekord som står sig än i dag i SHL.
Dessutom blev gotlänningen den allra första svensken i NHL att nå drömgränsen på 50 mål. Det har heller ingen annan lyckats överträffa eller upprepa sedan dess trots att svensk hockey har haft många offensiva storspelare i Nordamerika under åren som följt.
Håkan Loob i Tre Kronor
Legendaren som mest förknippas med Färjestad och Calgary Flames är också en stolt medlem i Triple Gold Club efter att ha vunnit Stanley Cup, VM-guld och OS-guld. Loob kan faktiskt blicka tillbaka på en fin landslagskarriär med dubbla VM-guld 1987 och 1991 samt det oförglömliga OS-guldet 1994.
Så här säger han själv om bästa minnet från vardera guldmedalj. Först ut är VM 1987:
– Kvitteringen som alla pratar om. Jag passade bakom ryggen till Sandström som gjorde 2-2 mot ryssarna. Jag har fått frågan om min passning var genomtänkt, men sånt där händer bara, så föds eller föds inte hjältar. Första gångerna jag mötte ryssarna hade vi inte en chans. Men vi kom sakta närmare. Våren 87 var vi bättre, säger han i en intervju med SportExpressen och går vidare till VM 1991.
– Mats Sundins två mål till 4-4 mot mot Finland och hans avgörande mot ryssarna.
Sedan avslöjar Håkan Loob en okänd detalj från det klassiska straffdramat i Lillehammer-OS 1994. Som slutade i ett av svensk hockeys mest oförglömliga ögonblick med en ung Peter Forsbergs fräcka straffvariant.
– Jag hade egentligen slutat i landslaget, men Curre Lundmark övertalade mig att vara med. Han tjatade som bara den. Vi hade det jobbigt i Färjestad den säsongen. Till slut sa jag ja. Men jag sa nej till att slå en andra straff i finalen. Jag missade ju min första! Jag sa till Curre att ta dem som gjort mål. Och det blev ju bra, haha. I såna lägen kan huvudet ställa till det och man blir sin egen värsta fiende, erkänner Loob för kvällstidningen.
Hur bra var egentligen Håkan Loob? Dela artikeln och säg din åsikt!