De blev båda två pionjärer för svenskar i Nordamerika.
Inge Hammarström glömmer aldrig sin nära vän Börje Salming.
Men han fick aldrig chansen att ta ett sista farväl av den bortgångne ikonen.
1973 skrevs svensk idrottshistoria när Brynäs publikfavoriter Börje Salming och Inge Hammarström tog det stora steget över Atlanten. De lämnade tryggheten hemma i Sverige och flyttade till tuffa NHL för att bana väg för framtida hockeyspelare från vårt lilla land.
Börje och Inge
Salming skulle få en makalöst bra karriär i Nordamerika och blev en ikon i Toronto Maple Leafs. Vi hans sida i början fanns vännen Hammarström, men det skulle inte gå lika bra för honom.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Efter fem säsonger i Maple Leafs tvingades Inge flytta på sig och fortsatte sedan med två säsonger i St. Louis Blues innan han vände hem till Gävle och Brynäs. I tv-serien om Börje Salmings liv som visades under vintern på Viaplay fick vi följa duons liv och utmaningar som nyblivna proffs i Toronto.
”Blev besviken”
Men Hammarström fanns också där under Salmings allra mest ikoniska ögonblick från hockeykarriären. Nämligen den oförglömliga hyllningen under Canada Cup 1976 i Toronto när Börje hyllades ute på isen med stående ovationer från publiken.
– Jag var med i samma lineup och visste jag skulle sitta kvar på bänken i några minuter, haha. Vi var flera som fick fina ovationer – men ingen som Börje. Publiken hade verkligen tagit honom till sitt hjärta. Det där är en upplevelse som jag kommer ha med mig hela livet, berättar Inge för Expressen.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Den 24 november 2022 gick Salming tragiskt bort i sviterna av den hemska ALS-sjukdomen. Hammarström var på väg till sjukhuset för att träffa sin gode vän, men kom för sent.
– Jag saknar Börje. Vi ringde varandra emellanåt och pratade skit. Det var en chock allting. Jag tänker ofta på honom när jag är ute och går på morgnarna. Jag var på väg ner till honom när han gick bort. När jag var i Upplands Väsby ringde Stig och berättade att han var borta, säger en känslosam Inge i intervjun.
– Jag hälsade på honom en gång när han var på Huddinge sjukhus. Då var han så dålig att han inte kunde prata längre. Vi bara satt och grinade och höll om varandra. Det var jättejobbigt på slutet.
Hammarström fick aldrig det där sista mötet med Börje innan hans bortgång. Inte ens under ”Tidernas hockeygala” när Salming hyllades på det allra vackraste sättet fanns han på plats, Inge blev aldrig bjuden till hockeyfesten och det gör ont än i dag.
– Då hade jag fått träffa Börje en sista gång. Jag blev besviken då jag inte ens fick en inbjudan. Jag har ju ändå varit med om en del i hockeyn och ett 100 årsjubileum är det bara en gång. Fy fan, det var tråkigt, säger han till kvällstidningen.
Visst förtjänar Inge Hammarström mer respekt inom svensk hockey? Dela artikeln och säg din åsikt!