Lasse Björn har somnat in, han blev 92 år gammal.
Svensk hockey sörjer en av sina allra främsta profiler.
Nu uttalar sig Leif ”Honken” Holmqvist om bortgångne vännen.
Under torsdagen kom det hemska beskedet att ikonen Lasse Björn har gått bort. Han var en av svensk hockeys riktigt stora legendarer och kommer att bli ihågkommen länge.
Björns bortgång
Nu öppnar en annan gigant inom svensk hockey och dessutom nära vän upp om sorgen.
– Lasse var en kul kille och jäkligt gemytlig. En riktigt fin kompis. Jag gillade Lasse väldigt mycket, säger målvaktslegendaren Leif ”Honken” Holmqvist till Hockeysverige.
– Lasse var en väldigt fin kompis. Vi lärde känna varandra riktigt ordentligt för minst 40 år sedan då vi var på olika hockeyevent tillsammans. Efter det har vi alltid hållit kontakten. Jag var hemma och hälsade på honom, men jag och Lotta har även varit ute på hans landställe utanför Värmdö. Vi har ringt och snackat med varandra mycket genom åren, men det blev mindre av det efter att han blivit dålig och varit på ett hem. Det gick inte heller att prata med honom mot slutet eftersom han var dålig.
Artikeln fortsätter nedanför.
”Honkens” ord
Holmqvist, som är 11 år yngre, och Björn har hållit kontakten genom åren och är båda två landslagshjältar i Tre Kronor-tröjan. ”Honken” minns Lasse med värme och berättar med känslosamma ord om sorgen.
– Det är aldrig kul att få ett sådant besked. Fan… Men vad ska man göra. Tiderna är så och vi alla går mot det. Nu får han ett lugn och kommer upp och får träffa Rolle Stoltz igen. Nu kan dom sitta där och snacka lite. Det var alltid härligt med Lasse och hans skratt. Alla ska gå den vägen och skönt att han fick somna in, säger Holmqvist till hockeysajten.
Han minns ett särskilt ögonblick från tiden ihop med Lasse Björn, som också visar hur oerhört populär och omtyckt legendaren var.
– Vi var på OS i Lillehammer tillsammans. Det här var 1994. Vi skulle in och käka någonstans, men det var fullspikat inne i restaurangen. Det fanns inte en enda plats, berättar Honken i intervjun.
– Då såg vaktmästaren att Lasse Björn stod där utanför så han öppnade dörrarna för oss och det var bara att kliva in. Dom kände inte varandra men båda kramades och skrattade. Då var det inga problem att ordna ett bord åt oss.
Hur kommer du att minnas Lasse Björn? Dela artikeln och berätta!
