Peter Forsberg har alltid haft en vinnarskalle utöver det vanliga.
Och en större lagspelare går knappt att hitta.
Hans konversation med sin pappa som 10-åring bevisar verkligen det.
Peter Forsberg hade verkligen allt. Få hockeyspelare har någonsin varit så kompletta, och det hör verkligen inte till vanligheterna att spelare är så skickliga både framåt och bakåt, och att ha sådan mångsidighet på isen som Forsberg hade.
Hade allt
Peter Forsberg var geniet som kunde göra mål och assist ur vilken situation som helst. Men han var också en bjässe, snudd på omöjlig att ta pucken ifrån. Forsberg kunde stå upp mot vilken buse som helst, och det spelade ofta inte ens roll om han hade pucken eller inte – svensken fick ändå sin motståndare ner på isen med en rejäl propp.
Forsberg hade också en vinnarskalle som var snudd på unik. Foppa bar sitt lag på sina axlar och ibland var nästan som att han inte tillät dem att förlora. Forsberg var känd för att få ”blicken”, då han bara såg svart och bara körde över allt och alla. Det var en egenskap som gav honom två Stanley Cup, och enorma framgångar i både OS och VM med Tre Kronor. Och just vinnarskallen och förmågan att spela för laget, snarare än jaget, var egenskaper som han hade redan som ung.
Helt otröstlig
Det finns en numera snudd på legendarisk historia som bevisar detta mer än något annat. För några år sedan så skrev tidningen The Sunday Denver Post ett långt reportage med Forsberg, och hade då med en berättelse från när Forsberg var barn. Foppa var en jättetalang redan som liten, men en gång kom han hem till pappa Kent och var ledsen. Tidningen skrev till och med att han var helt otröstlig, och anledning var att Foppas lag hade förlorat en match med 7-8.
Kent Forsberg frågade Peter, som då var tio år gammal, om han åtminstone hade gjort några mål i matchen. Och svaret var häpnadsväckande.
– Sju mål, svarade Peter.
Trots att Peter Forsberg alltså hade gjort sitt lags samtliga sju mål så var han förkrossad – för att laget hade förlorat. En sån lagspelare bara måste man respektera. Vilken otrolig lirare!