.
Man bråkade inte Foppa – utan att få betala för det.
Det fick Andreas Johansson erfara när de två kompisarna möttes i NHL.
Det är många lagkamrater och motståndare som vittnat om Peter Forsbergs makalösa vinnarskalle. När Foppa var på isen handlade allt om att vinna. Han brydde sig, framför allt i början av sin karriär, vem eller vilka som stod i hans väg.
Allt handlade om att vinna
Åkte legendariske tuffingen Bob Probert förbi, ja då kunde till och med han åka på en smäll.
Det spelade heller ingen roll om det var en bra kompis som kom i Forsbergs väg. På isen handlade allt om att vinna. Det kan Andreas Johansson intyga.
Den nu 45-årige Johansson, som i dag tränar Färjestads J20-lag, har känt Foppa sedan juniortiden. De spelade till exempel tillsammans i två junior-VM.
Så när Johansson skulle göra debut för Ottawa Senators, säsongen 1998/99, i Colorado, mötte han upp Foppa dagen innan match.
– Foppa hämtade mig på hotellet kvällen innan. Vi var ute och käkade och så gick vi och kollade på basket, Denver Nuggets. Vi hade riktigt trevligt, säger Johansson till Sportbibeln.
Fick nummer 21
Dagen efter är det alltså dags för match. Johansson har dagarna innan fått ett nytt tröjnummer tilldelat sig från Ottawas materialare.
– Jag fick nummer 21. Materialaren sa att jag fick numret för att han trodde att jag skulle göra 21 mål den säsongen. Jag hade väl gjort fem mål året innan, så det lät ju som ett bra nummer. Egentligen är det ju heligt, det är ju Foppas och Salmings nummer, säger Johansson.
© Bildbyrån – © 10
Johansson kunde ändå inte låta bli att ”visa upp” det nya numret för Foppa.
– Jag satte mig och stretchade precis vid rödlinjen, med ryggen mot Colorados sida. Så Foppa åker förbi, ser min nummer 21 och jag hör bara ”men, vafaaan”.
Tryckte till Foppa
Kort efter nedsläpp hamnar så de två 21:orna intill varandra i sarghörnet.
– Jag trycker till rätt hårt på Foppa och kommer loss med pucken. Jag åker bort och är allmänt nöjd över att ha lyckats ta pucken från honom. När jag är på väg mot båset så märker jag att en spelare åker upp i ryggen på mig, sen får jag en armbåge rätt över munnen. Det var så klart Foppa.
– Jag satte mig i båset och en av lagkamraterna kolla på mig och frågade: ”Vafasen, var inte ni ute och käkade igår? Jag trodde ni var polare!?”.
© Bildbyrån(19979 )
Johansson och Foppa är faktiskt fortfarande polare, trots den där incidenten… Och för Johansson finns det få som är större än just Peter Forsberg.
– Det han hade var unikt. Det sättet som han tävlade i varje situation, i varje byte, säger han.
– Om han hade fått vara friskt, vilket i och för sig var omöjligt med den spelstilen han hade, så hade han varit dubbelt så stor och berömd i hockeyvärlden som han är i dag.