De är två av Sveriges allra största.
Även som unga så tävlade Peter Forsberg och Markus Näslund med och mot varandra – men det var även en del hyss.
Som den gången Foppa lurade sin kompis högst upp för en lyktstolpe(!).
Det är egentligen smått osannolikt att två personer, födda i samma lilla ort och samma år, kunde gå så långt. Peter Forsberg och Markus Näslund växte upp tillsammans, och de båda slog igenom stort under JVM 1993, och resten är, som man brukar säga, historia.
Foppas sköna hyss
De båda var under sina år i NHL några av världens mest fruktade spelare, och de fullständigt vräkte in poäng. Säsongen 2002/2003 så gjorde de båda upp om poängligatiteln i NHL, och till sist så blev det Peter Forsberg som tog förstaplatsen med 106 poäng, framför Markus Näslund som gjorde 104 poäng. Det är siffror som få spelare i historien mäktat med – och nu lyckades två kompisar sedan många år tillbaka med bedriften.
De båda har vid flera tillfällen berättat om hur mycket de betytt för varandra, hur de sedan tidiga år sporrade varandra, hur de tävlade och gjorde varandra bättre. I sitt sommartal, för några år sedan, berättade Näslund om hur de var som unga – och vilka hyss som Foppa kunde ställa till med.
– På samma sätt som han saknad konsekvenstänkande på isen, så var han slug och beräknande utanför banan. Han kom med idéerna, och jag fick skäll, säger han.
Fick tokskäll
Han berättar sedan om en incident där Foppa fullständigt lurade brallorna av honom under ett sommarjobb.
– Vi klippte gräs och planterade buskar hos en välbärgad familj på deras stora gård, med lyktstolpar vid kusten. ”Macke, jag slår vad om att du inte klarar av att klättra hela vägen upp för lyktstolpen”, sa Peter. Jag visste att han inte visste, att jag hade en hel del erfarenhet av att klättra, och antog därför vadet. ”Är du helt säker på att ingen är hemma?”, frågade jag på vägen upp. ”Absolut, de är bortresta. Helt säker! Vågar du inte eller?”, svarade Peter, samtidigt som han gömde sig i en buske, säger Näslund.
Men det hela var alltså ett genomarbetat bus av Peter Forsberg.
– Jag tog mig koncentrerat och metodiskt upp för stolpen, är nästan ända uppe, när husägaren kommer ut och skriker att han minsann inte betalar oss för att klättra. Jag fick hasa mig ner på marken, och be om ursäkt för mitt beteende, och lovade att det inte skulle hända igen. Och så fort min kompis kom tillbaka, skulle jag hälsa honom att klättringen är strängt förbjudet, säger han.