TV-pucken slopar indiduella priser.
Det tycker Robin Figren är fel.
– Hur ska man då lära sig?, säger han i podcasten ”Släpp Sargen”.
Det har blivit en jättedebatt inom svensk ishockey den senaste veckan. De individuella priserna inom TV-pucken, som var där för att ge spelarna en självförtroende-boost, försvinner.
”Tycker det är fel”
Från och med i år kommer således inget pris till bästa back, forward, målvakt eller MVP delas ut, och i stället kommer bara lagpriser att ges.
– Pressen över att dessutom prestera efter utmärkelsen som ”Sveriges bästa spelare” blir för stor. Många, fler än hälften berättar att de har mått dåligt, sa Anders Lundberg, ansvarig för spelarutveckling på hockeyförbundet.
Åsikterna om beslutet har varit många, och det verkar svårt för rösterna inom svensk ishockey att komma överens huruvida det är rätt eller fel. Men Robin Figren, före detta profil i SHL, berättar i podcasten ”Släpp Sargen” om att han tycker att beslutet är fel.
– Jag tycker det är fel. Det är ändå 15- och 16-åringar vi pratar om. Jag läste faktiskt en intervju med Stefan Ridderwall och han hade en poäng. Han sa att kan man inte hantera pressen när man är 15 eller 16 – hur ska man då lära sig? Om du är 15 eller 16 och ändå håller på med elitidrott – då bör du kanske vara i ett läge i karriären då du ska lära dig att ta motgångar, säger han i podden.
Kritik mot kritiken
Figren delar även ut en känga till de som menar att själva uttagningen till tv-pucken innebär för stor press.
– Det är lite samma sak där. Om att du inte kommer med i TV-pucken är anledningen till att du slutar spela hockey – då kanske inte elitidrott är din kopp te. Jag tycker att det har blivit lite känsligt kring det här ämnet faktiskt, säger han.
Robin Figren spelade själv i TV-pucken vid två tilfällen, och menar att det inte var någon problematik då.
– Jag vill minnas att det inte var någon som ens nämnde de där priserna när man spelade – och sådant där delas ju ut i vilken cup som helst. Det delas ut matchens lirare och man utser turneringens All Star-team och så. Det är inte så att du inte vet om det när du är 15 eller 16. Vissa vinner, andra inte – och det är inte jätteviktigt heller, inget som står sig livet ut, säger han, och fortsätter:
– Det var jäkligt kul och en ära att vara med. Man satte en stolthet i att representera sitt distrikt och utöver det som kom du till ett lag där det bara var jäkligt kul. Det var roliga matcher, häftiga matcher.