Mattias Norström ville tidigt i sitt Nordamerika-äventyr visa att han inte backade undan.
Redan i sin andra match i farmarligan hade han tröttnat på snacket om ”chicken Swedes”.
– Tyvärr valde jag helt fel spelare att slåss med, säger ”Notan” till Sportbibeln.
Mattias Norström kom till New York Rangers organisation som 21-åring. Han lämnade AIK och hamnade direkt i ett klassiskt lag, fyllt med legendarer, som den säsongen (93/94) skulle ta hem Stanley Cup.
För Norström började säsongen med att pendla mellan Rangers och farmarlaget Binghamton.
– Jag fick göra två matcher direkt i Rangers. Laget hade några skador. Men sen blev jag nedskickad till farmarlaget. Hela den säsongen var det mycket upp och ned, minns ”Notan”.
Många slagsmål i AHL
Backbjässen – som vi ibland ser som uppskattad expert hos Viasat – hade Al Hill som coach i AHL-laget Binghamton. Hill var från den gamla skolan, han spelade med fruktade Philadelphia Flyers på 70-talet och gillade, eh, fysisk hockey även som tränare.
Idag är det svårt att greppa hur tuff farmarligan var på den tiden. Men säg att du drog på dig 250 utvisningsminuter under säsongen 1993/94. Det räckte i så fall till en 20:e plats på listan över de mest utvisade spelarna.
Man kan väl lugnt konstatera att slagsmål inte direkt var sällsynta i AHL i början på 90-talet. Det var inte heller ont om profiler.
– Vi hade en kille i laget, Peter Fourentino, som verkligen gillade att slåss. Han kallade mig för ”Commie”, kommunisten, eftersom…ja, det var väl för att jag var från Sverige, säger Norström.
Ett annat populärt ”smeknamn” på svenskar var ”chicken Swede”. Det levde kvar, trots att spelare som Börje Salming gått in i ligan och spelat minst lika hårt som en bondgrabb från Saskatchewan.
– Jag gillade inte det där snacket om ”chicken Swedes” och att vi inte kunde stå upp för oss själva, säger Norström.
– Jag tror det var i min andra match som jag kastade handskarna. Men jag åkte på rejält med smäll. Jag valde så klart helt fel spelare att bråka med. Han hette Angleheart, spelade i Detroits farmarlag, och kunde verkligen slåss.
”Kommer aldrig att glömma”
Det var en tilltygad Norström som åkte till båset efter fighten.
– Jag åkte på en jäkla massa smällar i ansiktet och hade märken i ansiktet och en stor bula i panna. Jag kommer ihåg att jag satte mig på bänken bredvid Fourentino som satt där och flinade.
– Och sen sa han: ”Hey, Commie, det är meningen att du ska slåss med dina händer, inte din panna!”, haha. Det där kommer jag aldrig glömma, säger Mattias Norström.
Hela säsongen 1993/94 blev oförglömlig för ”Notan”, men av trevligare anledningar. Rangers vann alltså en mycket efterlängtad titel efter ett slutspelsäventyr som är ett av de mest klassiska någonsin.
Norström följde hela äventyret från nära håll, som en så kallad ”Black Ace”. En reserv som är med laget både på hemma- och bortamatcher.
– Det var en fantastisk upplevelse, säger Norström.