Stig Salming tog sex SM-guld med Brynäs.
Men ett stod ut lite extra.
– Det är sådana där oförglömliga tillfällen som har etsat sig fast, säger Stig till Sportbibeln.
Stig Salming hade kanske inte en lika lika meriterad karriär som lillebror Börje Salming, men visst har ”Stygge Sigge” ändå en många fina ögonblick att se tillbaka på i dag.
Vann sex SM-guld med Brynäs
Efter att ha fostrats i Kiruna AIF så gick Stig Salming till Brynäs IF. Där spelade han sedan restan av karriären, trots anbud från klubbar utomlands. Inklusive NHL-klubbar. Stig är därmed en ikon i Brynäs, som han under sina 13 år i klubben vann sex SM-guld med.
Salming spelade också för Tre Kronor mellan säsongerna 1974/1975 till 1978/1979. Han var bland annat med och tog VM-silver 1977 och VM-brons 1975 och 1976.
Även om det aldrig blev något utomlands-äventyr för Stig så finns det inget han ångrar från karriären.
– Jag har tagit väl moget övervägda beslut vad gäller flytt ifrån Sverige till Europa eller till Kanada eller USA. Och där har jag varit i en ålder där jag tyckt att det har varit för besvärligt helt enkelt, med tanke på att man då har grubblat mycket på barnen, säger Salming till Sportbibeln.
Stig Salmings bästa hockeyminne
Stig förklarar vidare varför det aldrig blev någon flytt:
– När erbjudandena dök upp så var mina barn redan uppe i tioårs åldern. Vi hade tre barn som skulle gå in i skolor och verksamheter i olika sätt, så det var väldigt enkelt egentligen att välja bort de här sakerna. Jag var kvar i Brynäs, och sedan blev jag ju ledare också i Brynäs, så jag tycker inte att det finns något som jag ångrar.
Och inte behövdes det någon storslagen flytt utomlands för att Salming skulle skapa många fina minnen under hockeykarriären.
– Mitt bästa hockeyminne, jag brukar försöka analysera det där och har gjort det vid något tillfälle och kommit fram till att det som sticker ut, det är väl mitt första SM tillsammans med Börje, när vi spelade samma backpar och så vidare, säger Stig och fortsätter:
– Naturligtvis finns det tillfällen de åren jag spelade i landslaget som också kommer fram. Den stora grejen var väl när vi var över i Kanada och spelade och Börje fick den här ovationen när jag satt i båset och fick bevittna det (Canada Cup 1976 i Toronto). Så det är väl sådana där oförglömliga tillfällen som har etsat sig fast.