Att få äran att spela Börje Salming var inte bara kul för Valter Skarsgård.
Skådespelaren fick också uppleva många nya saker under inspelningen.
– Det var det svåraste för mig, berättar Skarsgård för Sportbibeln.
Serien om Börje Salming, ”Börje – The Journey of a Legend”, har hyllats stort efter att första avsnittet släpptes för två veckor sen. Serien har varit i görningen i flera år – regissören Amir Chamdin och Börje Salming hade kontakt under lång tid.
Skarsgårds ångest
Valter Skarsgård, som spelar Börje Salming i serien, kom in i bilden för drygt två år sen.
Eftersom Börje var en stor hockeyspelare förekommer det självklart hockeyscener i serien. För Skarsgård var det inte alltid helt enkelt att genomföra de.
– Hockeyn tror jag var det tuffaste. Bara för att jag inte kunde åka skridskor från början, så det var en väldigt lång process att lära sig det. Och sen den emotionella stressen varje inspelningsdag när man skulle lira hockey med massa duktiga hockeyspelare, och man bara såhär ”okej, du ska bara få det att funka”, säger Skarsgård till Sportbibeln.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Att spela hockey blev utmanande både fysiskt och psykiskt.
– Prestationsångest är något jag inte är van vid som blir läskigt på ett annat sätt. Skådespeleri finns det ju en prestation i men det är jag bekväm i, det här var att göra något varje dag man inte riktigt kan egentligen. Det var svårt att balansera det mentalt. Och fysiskt! Det är också väldigt påfrestande – 12 timmar i gamla 70-tals griller liksom. Nu har jag ju lärt mig, men jag är fortfarande en nykomling till det, säger Skarsgård.
Bakom hockeyscenerna
Du hade ingen erfarenhet alls av hockey sen innan?
– Jag kunde inte stå på skridskor. I butiken höll jag på att ramla bara när jag testade skridskorna första gången. Jag kunde inte knyta skridskor alls, jag kunde ingenting.
Men det är inte bara Valter som gestaltar Börje när det kommer till skridskoåkningen.
– Det är jag och en kille som heter Niklas Sandström som gör det tillsammans. Han är min body double liksom, för att göra de mer avancerade grejerna som jag inte kan göra. Det var ofta väldigt stora koreografer så det var väldigt avancerat, säger Skarsgård.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Han fortsätter:
– Vi hade jätteduktiga koreografer från USA, som kom och målade upp hela matchsekvenser. Ofta riktiga matcher, men även ibland saker som vi hittade på. Då gjorde Niklas hela den grejen x antal gånger, och så gjorde han det snabbt och coolt. Och sen gjorde jag exakt samma sak, så kan de välja och vraka lite. ”Där såg det inte bra ut när Valter svängde”, då kan man ha Niklas som svänger, eller ”där behöver vi få det lite mer så”, så kan man bara välja vinklar. Tillsammans gestaltade vi Börje.
Svåraste utmaningen
Trots att hockeyn var tuff så var det inte det svåraste för Skarsgård. Det svåraste utspelade sig under de två åren han förberedde sig för rollen.
– Jag tränade ju i två år. Så det var två år av hockeyträning, två år av gym, två år av diet. Och i det så blev det en förberedelse för karaktären också. Eftersom mina hockeytränare visste vem Börje var såklart. Min PT hade tränat Börje, så han visste också hur Börje var. Så jag blev väldigt drillad i det som var svårast för mig, vilket var att hitta det här pannbenet och att kriga igenom smärtan.
Det var framför allt under tiden i gymmet Skarsgård fick lära sig det.
– Att pusha sig till gränsen, och sen förstå att man inte får ha gränser, och fortsätta pusha, och fortsätta och fortsätta, och liksom sitta och gråta på gymmet för att man gått för hårt. Och då pusha ännu mer, kräkas och gråta och… Det var en stor del av det. Då visste jag hur det var att ha det där pannbenet, vilket gjorde skådespeleriet på isen vart mycket enklare. Jag klev ut där och bestämde mig för att ”okej, nu switchar jag på det här tankesättet som jag har behövt göra under två år nu. Och så krigar vi.
– Men den personliga delen hos Börje var enklare för mig, för han var en väldigt snäll och mjuk person, vilket är lite mer som jag är privat. Så det var lite enklare för att ta in den delen, det jag behövde lära mig mest var den här idrottsmänniskan.