Det är JVM-historiens mest omtalade händelse, men den har väldigt lite med hockey att göra.
Den 5:e januari 1987 möttes Kanada och Sovjetunionen i turneringens sista match. Då användes ett format med bara gruppspelsmatcher och laget som toppade tabellen tog hem titeln. Inför matchen hade Kanada chans på guldet, medan Sovjet som bäst kunde ta hem bronset.
Redan innan matchen hade Kanada uttryckt missnöje över valet av huvuddomare. Norrmannen Hans Rönning var oerfaren och hans tidigare match i turneringen hade slutat med en rad oförklarliga domslut.
Det var hetsk stämning mellan Kanada och Sovjet redan från första nedsläpp. Det blev inte bättre av att kanadensaren Theo Fleury firade matchens första mål genom att låtsas ”skjuta” ned hela den sovjetiska bänken med sin klubba. I den andra perioden brakade det löst på riktigt.
Plötsligt slogs alla spelare på planen med varandra. Kort därefter tog Sovjets Evgeny Davydov det ödesdigra beslutet att hoppa in från båset och hjälpa sina kamrater på isen.
För när han hoppade in – då hoppade alla andra in.
De enda som inte slogs – och som stannade kvar i båset – var kanadensarna Jimmy Waite och Pierre Turgeon. Den sistnämnde hade sedan en lång och framgångsrik karriär i NHL, men ingen lät honom glömma hur han ”svek” sina lagkamrater under storbråket.
Slagsmålet slutade inte förrän domaren Rönning tog beslutet att släcka ljuset i arenan. Först då tröttnade spelarna på att slåss med varandra. Matchen – som fått smeknamnet ”Punch-up in Piestany” – är en av hockeyns största skandaler genom tiderna.
Båda nationerna blev uteslutna från turneringen efter skandalen. JVM-guldet gick då till Finland, Tjeckoslovakien fick silver och brons till Sverige.