Han drömde om nya OS-medaljer.
Men i stället blev Emil Jönsson petad – och tvingades följa OS hemifrån TV-soffan.
– Sprinten var jobbig att titta på. Det var inte ens kul att se, säger 32-åringen till Sportbladet.
I OS i Sotji var Emil Jönsson en av det svenska skidlandslagets stjärnor. Och han levererade. Det blev OS-silver på sprintstafetten och brons i sprinten.
De två medaljerna siktade han naturligtvis på att försvara i Pyeongchang. Men det blev inget OS. Jönsson nominerades av förbundskaptenen Rikard Grip, men Sveriges olympiska kommitté tyckte inte resultaten räckte.
Nu berättar Jönsson om den jobbiga perioden, från att han fick beskedet om petningen.
– Ska jag vara ärlig var det en tung period efter OS-beskedet från SOK. Man var inte peppad på någonting just då. Jag var väldigt tom, det man hade laddat för i fyra år försvann. Det var tungt att träna i början. De hårda passen, där jag fick ta ut mig max, kunde jag köra, men att samla många timmar och bara vara ute var svårare. Det kostade mycket energi att bara tvinga mig ut, säger han till Sportbladet.
Jönsson gjorde flera bra resultat i januari. Han hade en dipp igen under världscupsprinten i Planica och det sänkte förmodligen hans chanser till OS-deltagande.
– Sprinten var jobbig att titta på. Det var inte ens kul att se. Jag hade ju haft en träningsplan för att jag skulle vara där, jag hade gått igenom med mina tränare att jag skulle köra de där tävlingarna. Och OS är OS, så det är klart att det blir en tomhet när det inte blir som man hade planerat, säger Jönsson till Sportbladet.
Hemifrån kunde Jönsson se hur det svenska herrlandslaget hade ett blytungt OS. Sverige tog inte en enda medalj på herrsidan, medan damerna firade stora triumfer.
Trots petningen vägrar Emil Jönsson att vara bitter på SOK och deras beslut.
– Jag kommer att ta SOK i hand och ändå vara tacksam för att de har stöttat längdåkningen och mig så länge. Men som sagt: jag hade gärna åkt, det är inget snack om det.
Helt makalöst! Tredje raka JVM-guldet för lillasyster Elvira Öberg