Hon kraschade våldsamt.
Nu berättar hon om känslorna under OS i Vancouver 2010.
– Det är en kamp mot döden i huvudet, säger hon i ”Hellenius hörna”.
Anja Pärson slog tidigt igenom och var länge en av alpinvärldens största stjärnor. Det var framför allt i slalom som svenskan hade gjort enorma avtryck, men hon hade målsättningar om framgång i störtlopp.
Berättar om mardrömskraschen
Inför OS i Vancouver, 2010, var målsättningen ett OS-guld i just störtlopp – men det höll på att sluta i katastrof. Pärson låg en bit efter Lindsey Vonn, och svenskan behövde chansa för att ta ikapp tid.
Men det gick för snabbt – och Pärson kraschade kraftigt.
– Jag faller ihop där och då, det går i 120 kilometer i timmen. Sedan när jag kommer upp i luften tänker jag att, nu kommer jag bli medvetslös för första gången i livet när jag landar. Men då känner jag hur jag börjar rotera, att landa på rygg är ju absolut inte så bra. Så jag häver rotationen, säger hon i ”Hellenius hörna”, enligt Expressen.
”En kamp mot döden”
Anja Pärson berättar senare att hon fokuserar på att landa på fötterna.
– Där och då tänker jag att jag inte har en aning om var det här tar mig nu. Det enda jag försöker fokusera på är att landa på fötterna, ta i allt vad jag har, hålla huvudet ovanför marken så jag inte slår i det, säger hon, och fortsätter:
– Det är en kamp mot döden i huvudet, jag måste hela tiden jobba med att vara där och då i stunden, och göra allt jag kan för att överleva.
Anja Pärson klarade sig smått mirakulöst utan några större skador, och var redan dagen efter tillbaka. Hon var då på startlinjen under kombinationstävlingen – och tog ett sensationellt brons.