VM-guldet 1987 förändrade Marie-Helene Östlunds liv för alltid.
Nu öppnar hon upp om baksidan av att bli rikskändis över en dag.
– Då sa Gunde en sak när vi åkte hem i planet, berättar ”Billan” i en intervju med Sportbibeln.
Inför skid-VM i Oberstdorf 1987 var det ingen som hade höga förväntningar på 20-åriga Marie-Helene Östlund, som då hette Westin i efternamn. Det blev ett VM-brons i stafetten men sedan chockade svenskan hela skidvärlden när hon åkte hem ett bragdartat VM-guld på 20 km fristil.
Billans VM-bragd
Hon blev då ”Billan” med hela svenska folket och en hyllad rikskändis över en dag. Den oväntade guldhjälten belönades med både Bragdguldet och Jerringpriset samma år och skrev svensk idrottshistoria.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Än i dag blir hon påmind om det sensationella VM-guldet för över 35 år sedan.
– Ja, jag minns väl att… Jag var väldigt balanserad den dagen – och lugn – jag var till och med lite sen till frukosten, tror jag. Jag kände mig liksom, stark. Sen hade jag ju även ”Dagen” med stort D. Det var ju som att allt stämde. Från materialet, till kroppen, allt var i symbios på något vis och jag hade kunnat åka två mil till när jag kom i mål, så kändes det, berättar Östlund i en intervju med Sportbibeln.
– På ett sätt kändes det lite overkligt att jag hade vunnit VM-guld samtidigt som det var en dröm som gick i uppfyllelse.
Gunde Svans ord
Marie-Helenes liv förändrades för alltid efter det stora bragdloppet i Oberstdorf och hon blev en svensk skidhjälte i mångas hjärtan. Det ledde till en enorm uppmärksamhet och det var inte helt lätt för den unga tjejen från Sollefteå.
– Jag var ju en väldigt blyg person, jag gillade ju inte uppståndelsen egentligen, med allt runtomkring. Den hade jag kunnat vara utan, för de punktmarkerade mig, alla journalisterna, de stod utanför hotelldörren och väntade till att jag skulle komma ut. Och så som jag var, jag ville undvika det så mycket som möjligt så jag kommer ihåg att jag hoppade ut från hotellfönstret, för att jag skulle slippa svara på alla frågor. Jag tyckte att jag hade svarat på alla frågor redan, så jag hade inget mer att svara på, haha. Det kommer jag väl ihåg, berättar Billan i dag.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Östlund fortsätter att öppna upp om tuffa baksidan av att gå från okänd till hyllad idrottshjälte på så kort tid. Och hon minns ikonen och lagkamraten Gunde Svans avgörande ord till henne på flygplanet hem till Sverige.
– När jag kom hem igen så tänkte jag: ”Nu är det väl som vanligt igen”, men det blev aldrig som vanligt igen. Gunde (Svan) sa en sak till mig när vi åkte hem i planet, då sa han: ”Nu får du förbereda dig på det värsta, och så får du tänka lite till, när du kommer hem” och precis så var det ju. Det jag reagerade mest på var när jag var och handlade. Först och främst tyckte folk att det var konstigt att jag handlade, att jag inte hade någon som handlade åt mig – och sen brydde de sig om vad jag köpte. Alltså vem som helst inne på livsmedelsbutiken tittade ned i min varukorg och frågade: ”Ja, men får du ta det där?”. Det var sånt som man fick stå ut med, erkänner svenska bragdhjälten.
När började du känna att det blev mer normalt igen?
– Nä, men det blev det väl inte egentligen, inte så länge jag var aktiv. Men uppståndelsen var ju naturligtvis mest under det första året, så klart.
Kommer du ihåg Billans oförglömliga VM-guld 1987? Dela artikeln och påminn andra!