Det är inte många som tackar nej till Bragdguldet.
Men Thomas Wassberg är inte som alla andra.
Men efter 33 år la han envisheten åt sidan – och fick hela svenska folket att jubla.
I Sverige är Bragdguldet det kanske finaste priset man kan få som idrottare. Det kännetecknar en storartad insats, någonting helt utöver det vanliga, och har man fått priset kan man se tillbaka på en prestation som för alltid kommer finnas kvar i den svenska idrottshistorien.
Vägrade ta emot
Ingen skulle över huvud taget fundera på att säga nej till att ta emot priset. Alla förutom Thomas Wassberg… Det var under OS i Lake Placid 1980 som Wassberg vann guld på 15 kilometer, i ett lopp som går till historien som ett av de jämnaste någonsin. En ynka hundradel skiljde mellan Wassberg och finländaren Juha Mieto, och hade det hänt i dag hade det varit lika, då det inte ens mäts på den detaljnivån nu för tiden.
Men då förklarades Wassberg som vinnare, trots att han själv ville dela guldet med Mieto. Men Bragdgulds-juryn tyckte inte att det var några tveksamheter kring prestation, och samma år så blev Wassberg tilldelad Bragdguldet. Journalisten Christer Jonasson fick uppdraget att åka hem till Wassberg för att dela ut medaljen till skidlegendaren. Men där möttes han av ett helt oväntat ”nej tack”.
Ångrade sig – efter 33 år
Wassberg vägrade helt enkelt ta emot medaljen, i ren protest mot att medaljen två år tidigare delats mellan Ingemar Stenmark och Björn Borg – samtidigt som skidåkaren Sven-Åke Lundbäck helt sågs förbi, trots att han tagit två VM-guld det året. Wassberg blev alltså så rasande när kollegan nobbades, att han själv vägrade ta emot priset.
Men bättre sent än aldrig. 2013 så delades Bragdguldet ut till Johan Olsson, men det starkaste minnet från presentationen var att Thomas Wassberg, minuter innan den ”riktiga” presentationen, klev ut på scenen för att ta emot sin Bragdmedalj. Det tog 33 år – sen hade envisheten lagt sig.
– Det kändes litegrann som att det kanske var rätt läge nu att göra det här efter många påtryckningar. Det här har ju pågått i många år. Men nu är jag här, sa han, och fortsatte:
– Det känns som att det har pågått ett tag nu. Kanske ska man göra ett avstamp i det hela och avsluta det.
En envis skidikon – och en otrolig vinnarskalle. Vilken hjälte!