2006 blev han nationalhjälte med dubbla OS-guld.
Men i dag lever Björn Lind ett helt annat liv – i en annan del av världen.
– Man saknar Sverige. Det är skönt att vara hemma ibland, säger han till Sportbladet.
I lilla Riala, Norrtälje kommun, växte Björn Lind upp och fann snabbt skidorna. Han började tävla i längdskidor för Roslagslänna IF och i december 2000 klev 22-åringen in i en världscuptävling för allra första gången.
Linds karriär
Han utvecklades snabbt till en riktig sprintspecialist och tog sin första pallplats i världscupsammanhang 2002 i Stockholm. Under vinter-OS 2002 i Salt Lake City skulle Lind även nå sprintfinal men missade medaljerna med minsta möjliga marginal och kom på en sur fjärdeplats.
Men hans stora, stora revansch i OS-sammanhang skulle komma fyra år senare. För säsongen 2005/2006 kom svenskens enorma genombrott i skidvärlden då han skulle förvandlas till världens bästa sprintåkare.
Redan i december 2005 vann Lind sin allra första världscupsprint i tjeckiska Tove Mesto och det följdes upp med ytterligare två världscupsegrar inför säsongens höjdpunkt som var OS 2006 i Turin. Ett mästerskap som skulle komma att bli Björn Linds absoluta höjdpunkt på skidkarriären.
Dubbla OS-guld
14 februari 2006 är fortfarande en ikonisk dag inom svensk skidsport. Först slog Lina Andersson och Anna Dahlberg till med OS-guld i damernas sprintstafett och senare på dagen var det dags för Lind och Thobias Fredriksson att kliva in i herrarnas sprintstafett och de ville så klart inte vara sämre.
Bilderna från upploppet är legendariska när Björn Lind hoppar fram på skidorna med sina sista krafter inför miljoner svenskar med andan i halsen hemma i tv-sofforna. Bragdloppet avslutas sedan med att svensken glider över mållinjen på ett ben och det andra uppe i luften.
En vecka senare kör Lind även hem OS-guldet i den individuella sprinten och kröner sitt makalösa OS med dubbla guld. Han blir en nationalhjälte hos hela svenska folket och utses även till årets manlige idrottare på Idrottsgalan, där och då var han världens bästa sprintåkare.
Linds nya liv
Men sedan kom motgångarna för Norrtäljesonen. Gulden i Turin blev hans allra sista stora segrar i karriären och han vann inget mer lopp efter det.
Följande fyra säsonger i världscupen resulterade bara i en individuell pallplats, i VM mäktade han bara med en fjärdeplats som bäst och under OS 2010 blev det bara en 19:e plats. Den 10 maj 2011 meddelade Björn Lind att skidkarriären var officiellt över.
Därefter började ett helt nytt liv för svenske OS-hjälten som lämnade landet och flyttade oväntat nog till Kina. Han bosatte sig i 7-miljonerstaden Changchun och började jobba med sportevenemang i både Asien och Europa.
– Jag jobbar med sportevent därborta. Ett svenskt företag som arrangerar löp-, cykel- och skidtävlingar. Det finns inte så mycket skidåkare i Kina, men de har fått sitt vinter-OS 2022, så det är lite mer fokus. Det var slumpartat, genom en kompis. Det kändes spännande att prova på något annat. Det händer mycket i det landet med sport. Folk har förstått vikten av motion, har han sagt i en intervju med Sportbladet.
– Man saknar Sverige. Det är skönt att vara hemma ibland. Sedan är språket en stor utmaning.
”Aldrig saknat”
När han minns tillbaka till skidkarriären så lyckas han ändå sätta fingret på vad det var som aldrig stämde efter den otroliga säsongen med dubbla OS-guld. Även om han inte har grubblat allt för mycket över varför karriären dalade så snabbt.
– Nej, jag har inte tänkt mycket på det. OS-säsongen hade jag inte en sjukdag på hela våren, sommaren och hösten. Det var viktigt. Sedan bytte jag skidmärke efter den säsongen och det tog tid innan jag hittade samma material som då. Om jag någonsin gjorde det. Man kanske inte hade riktigt samma motivation heller, när man kollar tillbaka på det. Man tappade det sista lilla suget, sa han till kvällstidningen.
Men det blev ändå bra för Björn Lind till slut som hittade ett spännande jobb efter skidkarriären och 42-åringen har inte blickat tillbaka. Utan istället kunnat njuta av sin tillvaro och vardag.
– Ja. Jag har aldrig haft problem. Jag började jobba direkt och livet rullar på nu. Jag har aldrig saknat något, berättade han i intervjun.
LÄS MER: Överraskningen: Norska stjärnan avslutar karriären – bara 27 år gammal: ”Jag grät i en timme”