Den 7 februari 1995 var olyckan framme för den alpine åkaren Thomas Fogdö.
En då 24-årig Fogdö var på väg ned för skidbacken i Åre – men föll så pass illa att han bröt ryggen och blev förlamad från midjan och nedåt.
Om några månader har 29 år passerat sedan olyckan, och så här lever Thomas Fogdö i dag.
Den 24-årige Thomas Fogdö stod på toppen av karriären och hade vid tidpunkten redan lyckats bärga fem världscupsegrar i slalom. Men under ett träningsåk i Åre skulle allt förändras på ett ögonblick. Under en transportsträcka föll Fogdö och landade på en stubbe – ett fall som var så illa att han bröt ryggen och blev förlamad från midjan och nedåt.
”Det var brutalt”
Månaderna som följde spenderades på sjukhus i Umeå.
– Han som opererade mig var otroligt tydlig och sa ”du kommer förmodligen att få sitta hela livet i rullstol”, så det fanns inte utrymme för någon alternativ tolkning. Det var brutalt, men jag började hantera det där. Men innan jag förstod fullt ut vad de innebar, det vet jag fortfarande inte, har Fogdö tidigare sagt i en intervju med Aftonbladet.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Stödet som Thomas Fogdö fick efteråt under sin tid på sjukhuset i Umeå var stort, men situationen var av förklarliga skäl inte lätt för honom.
– Första en och en halv månaden var jag aldrig nere i centralhallen (på sjukhuset). Jag ville inte dit. Många andra har sagt precis samma sak, känd eller okänd, det känns som att alla stirrar på en. Jag var inte alls bekväm i situationen. Men jag bestämde mig för att göra en presskonferens och sedan försöka landa i det. Jag har aldrig varit bekväm i den här offentliga situationen, nu börjar jag väl blir det vid 48 års ålder, men då var det otroligt jobbigt, har han tidigare sagt.
LÄS MER: Börje Salmings helt okända gåva till Damkronorna – som förändrade svensk hockey för all framtid
Det här gör han idag
Idag jobbar Thomas Fogdö bland annat med idrottspsykologi samtidigt som han hjälper flera alpina skidåkare. Han har tidigare varit mental coach för André Myhrer. Men han arbetar även med att föreläsa, närmare bestämt om målfokusering och mental träning och om konsten att möta motstånd och att ta sig förbi svårigheter.
Artikeln fortsätter efter bilden.
Men han följer också fortsatt skidåkningen väldigt noga.
– Störtlopp tycker jag är kul, men jag tycker inte om när de ramlar. Jag får ont i hela kroppen när jag ser det. De får gärna hålla sig på benen. Men jag älskar skidåkning, det har aldrig varit någon bitterhet. När jag låg på sjukhus låg jag och följde säsongen jag skulle vara med på tv. Jag är inte förbannad på skidorna, möjligen är jag förbannad på mig själv.