Lockout-säsongen slutade med finalförlust för Färjestad.
Men en detalj hade kunnat ändra på det, menar Håkan Loob.
– Det var synd, säger han i podcasten Släpp Sargen.
Enligt många är det den absolut bästa säsongen någonsin inom svensk hockey. Det var 2004 som en lockout uppstod i NHL, vilket fick mängder av stjärnor att plötsligt flockades till SHL, och klubbarna fick otroliga förstärkningar i form av bland andra Peter Forsberg och Marian Hossa.
Otroliga stjärnsäsongen
Även Färjestad fick sig en hel drös med stjärnor, där den mest minnesvärda av dessa vad Zdeno Chara. Den reslige backen fick även sällskap av stjärnor som Mike Comrie, Marian Gaborik, Martin Gerber, Mike Johnson, Sheldon Souray och Christina Berglund.
Vissa värvningar varade dock bara över en-två månader, och för Håkan Loob, som då var då sportchef i Färjestad, var det tuffa val att ta.
– Det fanns jättemycket spelare då, och alla ville ju spela. Det hade gått så långt med lockouten, så man ville ju komma igång, och man ville verkligen spela hockey. Det fanns mycket att välja på, men vi kände också att det skulle finnas någon slags närhet till någon som fanns i laget. Chara hade ju väldigt god kännedom med Radek Hamr, så det var ju varför han blev aktuell. Sen kände jag att backsidan var viktig och få till, och då valde vi också Souray också. Så två stora backar som kunde hjälpa till ordentligt, och det var ju fascinerande värvningar, att det ens gick. Sen fick vi möjligheten att ta in några som var med oss i bara någon månad, som Comrie. Det var intressanta namn, men samtidigt var det inte gratis…, säger Loob i podcasten Släpp Sargen.
Detaljen som kunde avgjort
Det var dock ingen större fara, då intresset kring SHL under den här tiden var kolossal.
– Men finansieringen blev ganska okej, för spelarna fyllde ju ladorna. Där kan man säga att man hittade nästan ”break even”.
För Färjestad slutade säsongen med en klassisk finalförlust mot Frölunda, men Loob avslöjar nu hur annorlunda det hade kunnat vara – om man bara fick loss en viss spelare.
– Den roligaste spelaren vi fick in, som nog hade varit tungan på vågen så att vi inte förlorade finalen, det var Gaborik. Han gjorde mål efter tolv sekunder i sitt första byte. Det var helt magiskt. Det var synd. Han hade lovat sitt lag nere i Tjeckoslovakien att han skulle dit och spela, så vi fick behålla honom i tio-tolv matcher, och jag tror knappt vi förlorade en match när han var med. Så det var synd…, säger han.