Robin Kovacs är en av SHL:s största profiler.
Tacka hans adhd för det.
– Jag ser min diagnos som bara positiv, säger han i podcasten Släpp Sargen.
Robin Kovacs är en av SHL:s färgstarkaste personer och en lirare som verkligen rör upp känslor. Han slog igenom stort i AIK, testade lyckan i Nordamerika, men återvände efter en säsong och har sedan dess varit en av SHL:s största stjärnor.
Orden om diagnosen
Han gör den här säsongen en av sina starkaste poängmässigt med sitt Örebro, och han fortsätter alltjämt att vara intressant vid sidan av isen. Kovacs har varit öppen med hur han lever med diagnosen adhd, och i podcasten Släpp Sargen pratar han mer om det.
Kovacs är tacksam för diagnosen, och menar att den gjort han till den spelare han är i dag.
– Jag tror att det är tack vare den som jag är här idag, till stor del. Som liten var jag på isen jämt, konstant, det var det enda jag vill. Moderklubben är Flemingsberg, Stockholm, och jag var på med typ fyra lag – varje dag. Det var helt galet. Sen blev jag så sur när jag inte fick nångång. Det var träning, träning och träning, säger han i podden.
”Ser det bara som positivt”
Kovacs menar att uppväxten, med adhd, gjorde att han blev den spelare han nu är.
– Hade jag inte varit på så mycket is, och fått så mycket hjälp, så tror jag inte att jag hade varit där jag är idag. Och det är är för min ADHD, att jag orkat ner alla träningstimmar som jag lagt ner.
Kovacs berättar vidare att han i dag får mycket frågor från föräldrar, vars barn har diagnoser.
– Jag ser det bara som positivt. Det har varit många som ser det som negativt, och många föräldrar som hört av sig till mig och varit lite oroliga för sina barn, just för att de kanske har en diagnos, säger han, och fortsätter:
– När man är ung är man kanske lite vild och galen, och kunde inte behärska mig, sen fick jag reda på det sent. Och då var det åtta-nio år man gått i skolan, och sen fick man äntligen ett svar på varför man har gjort vissa saker, och varit som varit. När jag väl fick diagnosen blev det en lättnad, att man fick svar på tal. Nu finns det så mycket medel, och barnen i dag har så många träningsmöjligheter, för att få ut sina utlopp. Så länge barnen får ut sin energi så är det inget problem.