Jenny Rissveds blev OS-medaljhjälte igen.
Den här gången har tiden efteråt varit betydligt lättare än guldet 2016.
– Jag har varit öppet kritisk, säger hon till DN.
Jenny Rissveds blev en av Sveriges mest populära idrottare över en natt när hon 2016 vann ett sensationellt OS-guld i cykling. Rissveds var ung då, och tiden efteråt var inte lätt för henne. Hon hade svårt att hantera den enorma uppmärksamheten som hon fick, och åren efter pratade hon öppet om sin psykiska ohälsa, och hur jobbigt hon faktiskt hade det.
Ärliga orden efter OS
Rissveds var inte direkt favorittippad när hon gick in i årets OS, men efter ett superdramatiskt lopp cyklade hon in som trea – och hyllningarna visste inga gränser efteråt. Dels för insatsen, men framför allt för hennes fina gester under loppet. Dels så vägrade hon att lämna in en protest mot en aktion som tvåan i loppet gjorde – vilket hade kunnat gett henne ett silver. Men hon hjälpte också en konkurrent genom att varna hennes team om att hon hade fått punktering.
Rissveds hyllades stort inom cykelvärlden, och trots bronset var det många som lyfte henne som spelets stora vinnare. Nu stundar VM för Rissveds, och hon beskriver tiden efter OS den här gången som betydligt bättre än efter Rio 2016. Rissveds har flera gånger varit kritisk mot hur idrottare som gör succé i exempelvis OS förväntas ställa upp på intervjuer och andra typer av evenemang.
– Jag är fortfarande försiktigt kritisk till det. Det formatet passar inte alla. Det förväntas att man ska vara tillgänglig för allt och alla plötsligt. Efter Rio kom det som en chock, det kom inte som en chock för mig nu, säger hon till DN.
“För mig är det viktigt”
Jenny Rissveds menar dock att hennes tidigare öppna kritik mot det hela har gjort att det nu inte är en lika stor grej om hon skulle säga nej.
– I och med att jag har varit öppet kritisk mot det så känns det som att jag får mer respekt i de sammanhangen. Det är jag jättetacksam för. Det gör att konceptet passar mig bättre. Det är klart att jag får förfrågningar, men folk förväntar sig nästan att jag ska tacka nej. Det är ganska skönt, säger hon.
Jenny Rissveds säger inte nej till allt, men nu, mer än 2016, väljer hon själv vad hon ställer upp på, och vad hon tackar nej till.
– För mig är det väldigt viktigt att få tid för mig själv och landa och ta det lugnt, det är inte så viktigt för mig att vara med på allting hela tiden. Men om man trivs i det så kan det ju också ge en energi. Det är ju väldigt individuellt, säger hon.
