Björn Borg var inte direkt känd för sitt vilda temperament på tennisbanan.
Men under yngre år var det andra bullar.
Men allting förändrades – av föräldrarnas geniala knep.
Björn Borg kommer alltid ha en speciell plats i de svenska idrottsböckerna. Han är fortfarande en av våra absolut största idrottare genom tiderna, och en av våra mest folkkära, och det var inte bara för hans spel som han blev så omtyckt. Borg var tryggheten och lugnet själv, och lät i stället spelet tala.
Otroliga karriären
Och det gjorde han bra. Björn Borg vann från 1974 till 1981 sanslösa elva Grand Slam-titlar, och tillhör således en elit-grupp av tennisspelare genom historien. Hans fem raka Wimbledon-titlar kommer aldrig glömmas bort, och från året 1979 fram till 1981 så var han världsetta i hela 109 veckor. Björn Borg hade allt som behövdes, men framför allt psyket.
Björn Borg var snudd på omöjlig att bryta ner. Som motståndare fanns det ingen värre att möta, för Borg visade inga som helst tecken på trötthet eller frustration, han bara fokuserade på nästa slag, och hans lägstanivå var nästan skrämmande hög. Som total motsats fanns John McEnroe, som skällde på allt och alla, fick totala vredesutbrott, och kastade sönder saker. Men så var faktiskt Björn också.
Föräldrarnas genidrag
Björn Borgs föräldrar var viktiga för hans framgång. Det var dem som alltid skjutsade Björn till träningar och tävlingar, och som alltid fanns där. När Björn Borg fick sitt stora genombrott så avslöjade mamma Margareta att Björn, under yngre år, kunde vara ett monster ute på tennisbanan. Men allting förändrades – med ett enkelt hot.
Björn Borg ville alltid ha sina föräldrar med sig, och därför tvingades han till förändring.
– För några år sedan kunde Björn vara hopplös på tennisbanan. Han skrek och levde och bar sig illa åt. Då sade vi åt honom att vi inte skulle se hans matcher mer, så länge han höll på så där. Och det tog visst skruv, sa Margareta.
Förändringen, påtvingad av föräldrarna, gjorde minst sagt nytta – för därefter gick det snabbt. Borg fick i ung ålder ett gigantiskt internationellt genombrott, och resten är, som man brukar säga, historia.